Jeve eller Jave?
Jag och Marja-Liisa har ju varit på den tänkvärda dansteatern 834. Regisserad av Harry Nyman. Mycket duktiga unga skådespelare. Med enkla situationsbilder fick de den egna tankarna att virvla runt.
Två scener har särskilt etsats sig fast. Pojken som med simglasögon och badbyxor springer in till sin pappa. Pappa, pappa, idag ska vi till badhuset. Och pappan ligger i bakfylla och snarkar. Med tomma ölburkar runt sängen. Hur många barn har och hur många barn kommer inte att få uppleva den situationen?
Den andra är när två pojkar plågar ihjäl en ökenråtta. Hur var det Jesus sa om vad ni gör mot dessa mina allra minsta det gör ni ock mot mig, fritt översatt. Avsaknaden av förmåga till empati och medkänsla. Vad för vi åt det?
Och vet ni vad det värsta är - det är vi vuxna som rår för allt ihop. Frukterna blir inte bättre än det träd som bär dem.
I alla fall gick vi sen på Biskopen när Marja-Liisas man väntade med två kill (eller gubb?) kompisar. Hur härligt är det inte att krogen numera är rökfri.
Hade sparat mig från vin i går på middagen för att kunna unna mig att dricka några glas vin med Marja-Liisa. Men så får jag under dagen så ont i armen att jag måste ta in Panodil för att överhuvudtaget kunna åka.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu har jag provat ett helt alkoholfritt öl, Jeve eller Jave. Dåligt var det i alla fall. Fast det hade nog inte med alkoholstyrkan att göra.
Två scener har särskilt etsats sig fast. Pojken som med simglasögon och badbyxor springer in till sin pappa. Pappa, pappa, idag ska vi till badhuset. Och pappan ligger i bakfylla och snarkar. Med tomma ölburkar runt sängen. Hur många barn har och hur många barn kommer inte att få uppleva den situationen?
Den andra är när två pojkar plågar ihjäl en ökenråtta. Hur var det Jesus sa om vad ni gör mot dessa mina allra minsta det gör ni ock mot mig, fritt översatt. Avsaknaden av förmåga till empati och medkänsla. Vad för vi åt det?
Och vet ni vad det värsta är - det är vi vuxna som rår för allt ihop. Frukterna blir inte bättre än det träd som bär dem.
I alla fall gick vi sen på Biskopen när Marja-Liisas man väntade med två kill (eller gubb?) kompisar. Hur härligt är det inte att krogen numera är rökfri.
Hade sparat mig från vin i går på middagen för att kunna unna mig att dricka några glas vin med Marja-Liisa. Men så får jag under dagen så ont i armen att jag måste ta in Panodil för att överhuvudtaget kunna åka.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu har jag provat ett helt alkoholfritt öl, Jeve eller Jave. Dåligt var det i alla fall. Fast det hade nog inte med alkoholstyrkan att göra.
Kommentarer
Postat av: Marja-Liisa
Föreställningen berörde verkligen. Jag mådde illa. Det var ljudet, scenen, ungdomarnas sätt att kommunicera, handlingen, allt. Det tråkiga är att detta inte var en ond saga, utan beskrev verkligheten för många unga människor också i vår fina stad, Luleå.
Trackback