Nästan lika bra som barnen från Frostmofjället
Jag brukar säga att jag går så sällan på bio att det nästan är så att Barnen från Frostmofjällen fortfarande tillhör de 10 senast sedda. Lite överdrivet kanske- å andra sidan tror jag att jag såg den filmen 5 gånger och det då i ett tidevarn då TV:n ännu lyste med sin frånvaro. Visningarna skedde i olika byalokaler främst de lite gudeliga.
Men filmen var bra - Så som i himmelen. Ett gott betyg när jag inte ens hade tendenser till att somna trots ett halvliggande läge. Däremot förstår jag efter att ha läst tidningarnas recensioner att något litet lägga igen ögonen hade jag nog under kungahuset - för Carl Philip har jag inget minne av att jag sett!
Scenerna från ICA affären var för övrigt från vår bya affär - och längst bak i listan på medverkande och andra nämns också Hasse Nenonen och hans Ann-Sofie. Tänk att det fortfarande anses så "fint och märkligt" att något eller någon man känner förekommer på "bild". Inget fel i det - men märkligt att det så starkt lever kvar i denna mediaexponerande värld?
Och apopå kungahuset så har jag fått väntade motargument från vännen Nisse. Jag vet Nisse - men som sagt maggropskänslan styr man inte över. Det är likadant med Fritz Olsson-husen. Nu är jag tillräcklig realist för att inse att husen faktiskt till stora delar är just ruckel. Men jag har väl samma resonemang som moderate Migelle - fasader har räddats på andra håll med lyckat resultat. Och visst kan man hävda att det är en ägarfråga. Men lika sant och klokt är att vår roll som politiker och opinionsbildare är att påverka ägarna i den riktning som vi tror är bäst för stan och luleåborna. Vi ska inte som kommunalrådet - åtminstone inledningsvis gjorde - bara utropa formidabelt och kapitulera för grävskoporna.
Även Norrbottens Kurirens redovisning av minnen från det politiska året får mig att fundera om inte också ledarskribenter blir religiösa när de blir "gamla". Trevligt och läsvärt - men saknade det där riktigt vassa och elaka - det där som hela tiden balanserar på gränsen till det otillåtna. Fast när jag nu skummar rubriker som Årets aprilskämt, Årets kuppmakare , Årets tjuvar och Årets Lucia (m) så måste det nog bli en 4+ i alla fall.
Annars är det mest Saddam nu - tidningarna har inte hunnit med - men väl nättidningarna. Dödsstraff är ju som med kungahuset - egentligen inte riktigt klokt - men ändå....Nä honom lämnar jag därhän - men man kan väl knappast göra det med att lysa frid över hans minne?
Noterar att sämjan är stor om Idol-Markus - båda våra lokaltidningar har utsett honom till årets Norrbottning. Men bara drygt 5 000 personer har deltagit i Kurirens omröstning. Är inte det lite det?
Nu ska jag nya blomblad och pyssla lite - vad resten av dagen ska bära i sitt sköte vet jag inte än - men filmen "Underbara älskade" fick bra recensioner i en osignerad artikel i NK.