Kvarglömd och inlåst gruppledare!

Det blev en spännade final på vårt nomineringsmöte. En sista runda när vi hjälpts åt att plocka upp efter oss - adjö till Els och Anita som var kvar till sist med mig. Bara att låsa dörren. Ett bleck av något slag hade lossnat. Fick inte igen dörren. Prövar dra igen från insidan först - kanske det går lättare att stänga utifrån.

Perfekt - jag fick igen dörren. Men - sen fick jag inte upp den. Inlåst mina vänner. Tur man har mobiltelefon. men hittar inte journummer. Det finns ju fönster att ta sig ut igenom - men gudarna vet om de är larmade. Till slut hittar jag en skylt med nödutgång. Och trots mitt dåliga lokalsinne fattar jag att den går ut mot en annat port. Sanningen att säga kom vicevärden den vägen en gång - vilket jag mindes. Men det var ju lite spännande om det skulle larma.

Nå nu är jag därifrån - och väl ute kunde jag ju också vrida om nedre låset så att larmet slår till. Nu uppstår väl problem först måndag morgon om någon ska in där.

Och jag kunde ju tro det - en olycka kommer sällan ensam - tidigare på dagen fick jag böter - jag hann varna några som hann ut och flytta sina bilar - men jag bara ids inte ut och argumentera. Har jag fingrarna i syltburken så är det bara att stå sitt kast och betala.

Annars gick allt lugnt och städat till. Listan fastställd - några ändringar runt 8-10 plats - men i övrigt enligt nomineringskommitténs förslag.

Thomas fick ett SMS under mötet där det bara stod Guld. Den stora frågan var om det var Norrlands eller ett OS-guld. Dessbättre visade det sig vara det senare genom Anna-Karin Olofsson.  Vilket OS det har varit med nästan inflation i medaljer.

Jag inser helt plötsligt att jag har en nästan helt ny fullmäktige grupp. Om dagens 6 ordinarie och 3 ersättare skulle stå sig (vi hoppas förstås på många fler) så är det bara de 3 första på listan som finns med idag. Inget alls fel på den gamla gruppen - absolut tvärtom - men så kul det ska bli med alla dessa nya. Fast vi har ju jobbat ihop en hel del en del utav oss. Och framför allt så finns ju "di gamle" kvar, redo för tunga uppdrag i styrelser och nämnder.

Nu har jag snört in tomma termoskannor, skräp och grejor i en stor hög på expen. Men jag orkar inte ta tag i den nu.

Nu ska jag åka till Kvantum och handla till mor och far. Och sen blir det en tupplur på soffan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback