I väntan på morgontidningarna

Kan jag bara konstaterra att visst är det fantastiskt att det finns människor som ger sig ut varje morgon, fem dagar i veckan i ur och skur för att vi ska få våra tidningar. Själv behöver jag bara öppna dörren och sticka näven i postlådan.

Mitt tidningsbud kommer exakt halv fem. Det är nästan så man kan ställa klockan efter henne. Fet är så sällan som det felar med tiden - som idag - så de enstaka gånger det gör det så svär jag inte utan tänker med tacksamhet på att det nästan alltid är perfekt.

Och tänk på den tiden de cyklade - även här ute på landsbygden. Det var starka kvinnor tant Loida med Kuriren och fru Keskitalo med NSD. Ja, tänk på den tiden beblandade sig tidningarna inte med varann vad gällde utdelning. Fast jag kommer inte ihåg om någon bar ut Norrskensflamman?

Fast nu - tjugo över fem - får tidningarna gärna komma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback