Jens Assur till frukostt - nej tack!

Hann in och kolla lite stockholmsblaskor innan våra riktiga tidningar kom. På Expressen ploppade det upp någonting och Jens Assur som skulle ut och fotografera. Absolut en annons om någonting. Måhända var den riktigt effektiv eftersom jag kommer ihåg namnet - Jens Assur. Men riktigt sur blir jag när jag obedd får sån skit i ansiktet. Ännu mer sur blir jag när min nyfikenhet driver mig tillbak för att sen vad det var - och så hittar jag nada. Skulle vi inte kunna tänka oss någon fram och bakvänd upphovsrätt som garanterade mig att slippa utsättas för sånt här.

Upphovsrätten (är det skillnad på upphosmannarätten eller är det bara ett könsneutralare begrepp??) är inte helt enkel och har många dimensioner. Fildelningsproblemet är en sida - nu ser jag i en artikel i NK att den är högaktuell också för tidningsfolket där arbetsgivaren vill försämra journalister och fotografers "äganderätt".

Sorry - det finns mycket att kommentera - bara sett ur våra lokaltidningaras horisont. Men jag måste på med kläderna och dra nu.

Så, Cheerio!,  som min favoritsvärfar brukar skriva på sin blogg!

Kommentarer
Postat av: Ylva

Jag har nu slutat som min son kallar det,leka Rambo eller privatdetektiv och lämnat över vad jag kommit över so far till Inge Barsk.Håll tummarna att detta leder till att de 4 kan gripas.Jag såg med egna ögon hur dom arbetade,två vid var sida av mopeden och det var inte första gången dessa begick brott.Det kunde till och med jag se.
Vi måste alla våga bry oss,våga säga i från.Och vi måste alla förstå och veta att ett samhälle där rättsväsendet inte ges resurser är dömt att misslyckas i sin strävan.Polisen behöver mer resurser något annat är en utopi,tyvärr.Sist men inte minst behöver polisen i sin strävan oss andra i sin kamp och för att förebygga brott.Vi måste alla våga bry oss om mer,våga stå på oss.Vi kan inte ha ett samhälle där man bara rycker på axlarna.

Tillsammans blir vi starka,låt oss hjälpas åt!

Jag önskar inte dessa 4 killar ngt.ont det hoppas jag att jag en dag kommer kunna säga åt dom,öga mot öga.Det är min största förhoppning nu att jag kommer möta dom igen och säga vad som finns i mitt hjärta.

2006-06-08 @ 14:31:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback