Kära dagbok!

Kära dagbok!
 
Om Du tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta
en sak för dig så att du lättare kan förstå mig. En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Jag har säkert inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.

Hon är en listig jäkel. 

Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan 
jag se skymten av henne.

När jag ställer mej framför spegeln så står kärringf-n där och täcker 
nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.

Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka. Jag tycker det är ganska grymt.

Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon 
sorts hyra, men nej. Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under 
soffdynan, men det är bara småpotatis. Saken är nämligen den att jag 
tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon 
stjäl av mig.

Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar -så bara 
försvinner dom ???

JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar,så 
min enda slutsats är att kärringfan stjäl. Hon ser ut att behöva 
föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.

Men det är inte bara pengar som försvinner!
Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt 
godsaker som choklad, vin och annat gott. Jag kan inte ha sånt hemma 
numera!

Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort.
Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den 
visar för mycket när jag stiger på och på så sätt får hon mej att tro att 
jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal människa é hon väldigt barnslig.
Hon ändrar även på mina kläder så att dom inte längre passar mej.

Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan 
hitta nåt längre. Speciellt det här är tungt - eftersom jag alltid har 
haft bra ordning på allt.

Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över 
såntjag skulle ha kvar.

 Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post och 
i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står.

Tv:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel.
Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim 
på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.
Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis??? På 
nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande.

 Hon följer mej vart jag än går, när jag går till en klädbutik för att 
prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mej i provrummet, 
så jag inte kan se mej i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna 
sitterpå henne.

Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jäklasmed mig på 
men då jag skulle ta ett nytt passfoto - vad tror ni då hände?
Just som det blixtrade till ställde hon sig framför mej."

 SÅ NU FÅR JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!!

Hälsningar
Ylva



Kommentarer
Postat av: Marja-Liisa

Den där kärringen hörde jag talas om redan i vintras, fast då var det en som beskrev henne på engelska. Så det kan ju inte vara samma tant som du skriver om Ylva. Det konstiga är att en liknande figur tränger sig in hemma hos mig också ibland. Men hon har inte flyttat in ännu och jag skall hålla henne på avstånd så länge som möjligt.

2006-06-08 @ 23:05:12
Postat av: Karin

Livet är som en bergochdalbana. Jag tror att hon mer eller mindre finns hos oss kvinnor beroende på hur vi mår. Alla dessa krav, alla förväntningar gör oss mer eller mindre trötta. Emellanåt står hon iallafall hos mig och ler mot mig och säger: Du duger!! Då är det inte så svårt att tänka sig var jag befinner mig på banan. Och tro mig Ylva, du duger, var så säker!

2006-06-10 @ 17:40:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback