Inte klaga på tristess precis!
Kan inte klaga på tristess precis - i den här "branschen" är den ena dagen aldrig lik den andra.
När jag lämnade expen vid 10-tiden hade jag en partiledare. När jag klockan 11 välkomnade Tobias Krantz och Ronnie (vars efternamn jag inte kan stava än - grekiskt) hade jag inte längre någon.
Presskonferensen fick naturligtvis inledas med några ord om Lars besked att inte stå till förfogande för omval. Till journalister som jag faktiskt tror fick nyheten vid sittande bord. När de lämnade redaktionen kände inte de heller till Lars beslut.
Så min dröm om ett normalt nomineringsförfarande kom på skam även denna gång. Fast även med sossarnas partiledarval i färskt minne kan jag undra om det finns något normalt när det gäller såna val.
Det kanske är så att vi måste börja fundera på om våra politiska organisationer är anpassade till den verklighet som ju faktiskt förändrats en hel del sen demokratins genombrott. Kanske är det så att partledarskap ska utformas ännu mera som tidsbegränsade chefsförordnanden. För att om möjligt avdramatisera byten. Även de inte så högljudda medlemmarna borde nog få mer inflytande på bekostnad av kvällspressen.
Kanske något för en kommande organisationsgenomlysning att fundera på?
Fast med facit i hand kan jag bara konstatera att vi som trodde att det gick att prata om en successionsordning på några års sikt samtidigt som valberedningen krävde besked inför höstens landsmöte var naiva.
Trist att det skulle drabba Lars på detta sätt. Den enda av de 6 partiledare jag "genomlidit" som vunnit en riktig arbetsseger - 2002.
Så nu ska vi igång med organisationen för att välja "min" 7:e partiledare. Det kommer nog att gå. Örebromötet visade att vi har fantastiskt många goda företrädare. Men utan tvekan hade vi varit bättre förberedda om vi fått något år på oss.
Skull nog behöva partiledaravgångar oftare - det har inte blivit mer än några räkor från lunchens sallad idag. Detta måste nu åtgärdas innan nästa möte startar 18.30.
Nu får väl tjejerna som kan tänkas kandidera "göra en Mona", dvs enas om en kvinna för att ha chans att vinna matchen mot Björklund. Annars blir det garanterat en ny "gubbe". Eller? ;-)
"Arbetsseger" 2002 det var väl ändå Bo Lundgrens förtjänst att många av moderaternas väljare kom till oss eller? När det gick dåligt nu senast "hette det" att moderaterna återvänt "hem".
Men nu gäller det att vi enas om en partiledare som har så stort stöd som möjligt i vårt liberala parti. Personligen anser jag inte att Jan Björklund är den som ska ta över men det finns ju andra både kvinnor och män som kan är duktiga och är villiga att ta över.
Hej Nisse
Så här ser jag det. Framgång ( och motgång med för den delen) är oftast en kombination av egen skicklighet och andras "uselhet". Visst hängde vår valframgång 2002 delvis ihop med moderaternas "uselhet". Men någon ska nog också tillskrivas äran av att de besvikna moderatväljarna inte gick till Maud och centern istället.
2006 vann Reinfeldt och de "nya moderaterna" tillbak en hel del väljare från oss. Och Maud lyckades något bättre än Lars att nyttja det utrymme som fanns.
Dock är Lars nog den ende partiledare under min tid som lämnat efter sig ett högre valresultat när han går än när han kom.
Och en mer genuint social-liberal person får Du leta efter. Den social-liberala politiken måste nog både partiet och en blivande partiledare bli bättre på att marknadsföra.