Anlänt slagfältet
Drog mig ändå vid halvsextiden - gick segt från förmiddagen. På väg in i morse memorerade jag allt jag skulle hinna.
Vid lunch såg det dystert ut - men efter lunch på "pojkstället" fick jag energi. För övrigt fick jag en fundering om det verkligen är nödvändigt att polisen bär så mycket i sin livrem. Kan det vara riktigt bra för höfterna? Och då undrar jag verkligen hur statistiken ser ut - själv hör jag nästan bara talas om kvinnor som opererar sina höfter.
Fast jag känner en trevlig polis - troligen "panschos" nu - Sven-Erik - som faktiskt gjorde en sån operation - och blev sjukvården evigt tacksam. Jag sänder också honom en tacksam tanke för viss (hemlig - mycket hemlig) hjälp i samband med Stens bortgång. Men klarar jag det 2 månader till så kan jag inte bli känd folkpartist på det heller. Lång näsa!!
Allt nog nu tappade jag tråden igen - inte alls ovanligt - igår stod jag framför en gul, stor, fin postlåda och undrade om jag skulle bocka eller niga? Till jag kom på att breven låg i baksätet på bilen. Så kan livet också vara!
I alla fall fick jag himla mycket gjort i eftermiddags - vilket är ovanligt för morgonmänniskan Strutz - en tillvänjning för mitt nya liv.
Och länge leve och välsignat vare internet och mail - vad vore livet utan det?
Slagfält? - ja just det - det stod en "tanks" framför min garagedörr när jag anlände hit - i form av en liten Mitsubishi (det finns en rolig historia om en som inte kunde uttala det namnet - men jag har glömt poängen?). Det finns inget som kan göra mig så GrrrGrrGrrr som det - alltså inte fatta att om det är en garagedörr så ska nån förr eller senare ut eller in genom den?
Hitintill har jagt fått påkalla lugn - men vänta ni när jag inte längre kan bli känd folkpartist för att jag skäller ut någon!
Hörs!