Larmet gick

Vadå - julfrid. Låg och halvslumrade framför TV:n. Kvart i nio ringde telefonen och  en uppriven far och säger att mamma ligger på golvet framför kylskåpet - med hål i huvudet. Och så hör jag mamma i bakgrunden som frågar om vi ringt efter ambulans.

112 funkade - och jag var hos föräldrana på tre röda. Med helly hansen under och päls utanpå. Promenadskor - utan sockor och med glep mellan "kalsongerna" och skorna.

Ytterligare kontakt med 112 enligt deras önskemål - jodå mamma var kontaktbar. Ambulansen på väg.

Ungefär tio över nio var vi där - och allt löpte på bra. Men från läkaren bestämt att hon skulle stanna över natten känns det ju som en evighet innan hon äntligen var på sal.

23.35 blev jag hömtad av Birgit.

Och nu är jag hemma - och känner att telefonen blivit min fiende. Inbillar mig att den darrar till - som den gör innan den ringer.

Frågan är hur jag ska kunna somna nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback