Man får lida pin för att vara fin!

Mina nya häftiga bronzepumps kändes hur sköna som helst - även om jag fick be om påklädningshjälp av jämställdhetskvinnan Ing-Marie Åberg. Men; klockan sex när jag vaknade nöp det och stack i varenda muskel i benen som jag inte visste att jag hade.

Det kändes lite häftigt historiskt att bli insläppt i det nya Kulturens hus. Vi fick vänta i cafeterian en stund innan vi fick beträda trappan upp till garderob, bubbelvin och mingel.

Alviks blandade kör stod för hänget av kläder så där fanns en och annan som jag kände. Dock var Conny ledig för kvällen - kören ska sköta uppgiften under hela invidningsperioden så han får nog chansen också.

Så in till de dukade borden - premiären kommer att gå gescwindt - för det fanns väl ett och övrigt att önska när det gällde leveranstiden av mat. men när den väl kom var den hur god som helst.  Kan tyckas lite fantasilöst med fläskfilé och potatisgratäng - men vilken gratäng. Mumsfilibabba! Och glass till efterrätt  Saken gjordes inte sämre att vi satt vid ett litet runt bord precis i hörnet mot rondellen. Och hade trevligt sällskap av Ing-Marie, hennes Fred, dennes Fredrik. Därutöver Thomas och jag!

Åsa Persson och Anders Granberg lika roliga och underhållande som vanligt. Väckte dock saknaden av Lennart då Willy Sundling fick medverka i showen på samma sätt som Lennart vid vår alliansbal.

Sen var det musik och mingel för hela slanten - vid 21-tiden insläpp för 400 ytterligare mingelgäster - vi var 400 som åt middag. Lite ofattbart att vi faktiskt då ska ha varit 800 själar - och det var inte trångt alls - det är gigantiska utrymmen.

Tur att jag får göra om "resan" nästa lördag - det är mycket intryck att ta till sig. Apropå resa så var det knökfullt på 1.10 bussen.

Och hoppas att benen hämtat sig till dess -. har inmundigat ett antal värktabletter medan jag deltagit i både hockey och utförsåkning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback