Så lider ännu en arbetsdag mot sitt slut
Oj, oj - måtte ha blivit ineffektiv. Så lite jag tycker mig hinna med. Eller så är jag tidsoptimist - för felmarginalen är förstås förväntan att hinna med och vad som verkligen blir.
Besök och telefonsamtal - även om det är korta - kräver sin tid. Och det är väl det som kallas att leva nu och njuta hela tiden.
Dock kan jag meddela Anita att hon får hosta upp 80 spänn - inte ett öre vann vi denna gång heller. På tipset som gått i arv.
Det startade någon gång på 60-talet - möjligen 70. I alla fall var det bara 12 rätt på den tiden. Någonstans har en sån kupong kvar - med 12 möjliga rätt. Sten och hans syster Kay började. När Sten dog 1994 fortsatte jag med syster Kay. Och när syster Kay dog fortsatte jag med Stens andra syster Anita. Och mig veterligen har det aldrig blivit större vinst än 267 kronor. Och antalet vinster är också mycket lätt räknade.
Alltså tipset har säkert gått i mer än 30 år - med samma rader. Själv fick jag en riktig AHA-upplevelse när jag kom på att jag faktiskt varit gruppledare i 12 år. Inne på det 13:e. Alltså jag måste ju ha vetat - men ändå fick jag räkna flera gånger på fingrarna för att fatta.
Himla tur att Luf inte driver den här frågan lika hårt nu som förr. Ni vet max 3 perioder på samma uppdrag - vilket numera med fyraåriga mandatperioder är 12 år.
Jag måste nog börja inse att jag kör på övertid! Men det är ju fortfarande lika förtvivlat roligt. Nästan jämnt!
Och till tonerna av Mjölnarens Irene ska jag nu packa ihop och fara och simma!!