Hur hantera en duva?
På Aronsbadet uppmärksammade jag en lite kille på 2-3 år som jagade en duva. Inte som de flesta barn tultande och försök att vänligt lägga händerna över duvan. Nej, han riktade sparkar i akt och mening att göra illa duvan.
Mamman kastade en flyktig blick mot det han höll på med. Ingen av övriga vuxna sa något heller. Själv satt jag förmodligen och såg ut som en fågelholk till dess duvan hade funnit för gott att sticka.
Jag kan tänka mig att de som utfört detta illdåd som redovisas i dagens NK inte heller var så vänlig med duvorna.
Måhända borde mammor och pappor ta sig en fundering om vem deras barn sparkar på nästa gång.
Någonstans måste regler för hur vi ska leva med varandra återinföras. Och inte minst förmågan till empati.
"Det du gör mot en av dessa mina allra minsta..."
Kommentarer
Trackback