Modfälld
Blev rejält modfälld i går när Englafallet fick den mest tragiska av utgångar. Och när det dessutum avslöjades att mannen i fråga även låg bakom mordet av Pernilla år 2000.
Det som oroar mest är väl ändå att det mest verkar vara slumpen som avslöjade. Hade bilen inte hamnat på bild kanske vedebörande gått fri och kunna planera ytterligare dåd.
SÅ sjukt och SÅ många som drabbas. Klart man först tänker på offren och deras anhöriga. Men även om man kan tro att Eklund kommer från någon annan planet så är det förstås så att han också har normala anhöriga som lider.
Lite småkul var dock detta på Migelles blogg som jag fick ett mailtips om. Svårt att hänga med i förändringarnas tid. Får ju erkänna att jag nästan varje gång oppositionen nämns hajar till - innan jag inser att det inte är vi - inte i rikspolitiken i alla fall.
På temat anfall är bästa försvar går ett par tre sossar ut med en artikel om fristående skolor. "Vi socialdemokrater har länge sett den fristående skolan som ett komplement..." Jo jag tackar jag. "Länge" är ju ett tolkningsbart begrepp men nog känns det ganska färskt att Ingrid Norberg och kompani med alla medel motarbetade etableringar. Artikeln försöker ge sken av att konflikten mellan kommunen och Nya läroverket skulle vara något som riksdag och regering rår för - men så är det förstås inte. Det är kommunen själv som bestämmer om fördelningen av de sk bibaspengarna.
För övrigt måste jag nog börja ta mig iväg nu - det är ett par decimeter snö ser det ut som - och flingorna faller än. Jag säger bara: VÄGRA SKOTTA! Det är faktiskt 14 april idag.
Fånga upp dessa sjuka människor i tid och ha en väl utbyggd psykiatri.
Att bli sjuk i själen är i sig inget konstigare än att bli sjuk i kroppen men konsevenserna kan bli så mycket mer ödesdigra för de slår hårt och skoningslöst på ett sätt vi inte kan förstå eller förbereda oss för.
Det kommer tyvärr nog alltid vara så att människor blir sjuka och begår mord och övergrepp.
Vi måste försöka se tecknen i tid, ropen på hjälp och inte blunda.
Vi får heller inte glömma att Englas förövare också har anhöriga som lider, de är också offer precis som Englas anhöriga, men glöms bort.
De lever också med en oerhörd smärta precis som Englas anhöriga.
Mannen som begått morden är också egentligen ett offer för ingen vill väl ha det som sitt öde att bli en mördare och att bli sjuk om man får välja, men vi får inte välja.
Vi måste försöka att trots att vi inte kan förstå det som skett och sker att inte döma för vi vet inte vad som händer och ingen utav oss har några garantier för att vi inte drabbas av sjukdom eller ond bråd död.
Vi bemöter allra bäst livet skuggsida och mörkret med ljus, kärlek och eftertanke.
Hat eller våld gör oss bara till ondskans skuggor. Gör oss likadana.
Den som verkligen älskar kan även älska en mördare, inte för det han eller hon har gjort men för att han eller hon precis som oss alla är en sårbar människa och inte fullkomlig.
Så många offer när något sådant händer, så mycken smärta, så många tårar och vi ställer oss om och om igen frågan om varför, varför?
Vi kommer nog aldrig sluta ställa oss den frågan och det är gott men vi måste försöka skilja på människan och handligen om än det är svårt.
Vi får aldrig bli som den vi dömer och därmed måste vi försöka att inte döma, för vi vet så lite och har inte den andres tankar eller känslor.
Ingen vill födas för att bli sjuk, för att begå fasansfulla brott, de är nog egentligen de största offren av dem alla, om de en dag vaknar upp och tvingas möta sina handlingar, naket och upplyst av sanningens ljus.
Det är synd om människan sa Strindberg och visst är det så.
Det är synd om oss för vi skapar ett helvete för varandra i stället för ett himmelrike.
Vi behöver inte se bortom stjärnorna för att finna himmelen, eller skåda ner i avgrunden för att finna helvetet.
Nej sannerligen, vi har makten att skapa dem här och nu på jorden och än närmare än så,
se in i ditt hjärta...vad föds där i denna stund....himmel eller helvete?
Vad väljer vi? Vad skapar vi? Och det har större betydelse än vi tror.