Himlafenomen ála Lönneberga?

Så märkligt ljust det var ute i morse halvfem. Vet inte hur jag ska beskriva det - men stigen ner mot mor och far brukar bara framstå som en svart vägg som man ska genom. Nu syntes stigen hela vägen. Det var som en ljuskalott mitt på himlavalvet och mörkare ner mot horisonterna.

Men fortfarande lite lagomt kallt och fantastisk vacker vintermorgon.

På tal om fenomen så kan det väl vara ett sådant att totalt sakna omdöme om rätt och fel. Här jollras om otydliga regler och att man inte vetat vad som gällt. Men att förstå att man som
räddningstjänsten i Kiruna inte kan  plockat ut bikinis och foppatofflor för barn på skattebetalarnas bekostnad ska det väl inte behövas några särskilda regler för - bara en gnutta sunt förnuft.

Nu är det så att  jag måste rusa ner mot frukost - inte för att jag tror att far längtar efter havregynsgröten - utanför att det är sophämtningsdag idag. Och frågan är om far, Kerstin och /eller hemtjänsten kommit ihåg det. Far fixar det förstås men måste påminnas precis som vi andra. Veckorna bara rusar iväg och så är det dags igen. Förr, förra gången missade jag dem med en halvtbilllängd.

Hör av mig senare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback