Antiklimax - så klart

Hur många tankar hann jag inte tänka på väg hem - fast underligt om både skulle fått hjärtinfarkt samtidigt - eller något annat dödligt.

Fast å andra sidan märkligt att de inte öppnade när kusin Kerstin bankade på. Fast det lyste ganska hej vilt.

Mor har haft en stående fras när far blivit för länge borta i skogen på jakten. Orolig förstås att det hänt honom något - men inte mindre än att hon ofta sa "kommer han oskadd hem så ska jag slå ihjäl honom".

Ungefär så kände jag när telefonen ringde precis när jag var vid byaaffären. "Det kommer en ganska stor bil hos Strutz nu - och de kliver ur folk. Det är nog Yngve och Marianne". förkunnade kusin Kerstin.

Och visst var det så Ritva och Bengt hade hämtat hem dem på eftermiddagskaffe.

Och så ringde Birgit och erbjöd mig en tor resa till Murjek - vilket jag vänligt med bestämt tackade nej till. Musten rann ur mig - nu väntar vila på soffan ett par timmar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback