Sista PTU
Idag har jag gjort mitt sista PTU. Och begåvats med en rejäl utskällning av kommunalrådet Trots alla vackra ord om min nytta i politiken fick jag idag veta vilken förfärlig bakåtsträvare jag är och varit. En lång uppräkning om alla byggnationer vi skulle varit emot enligt herr Karl P. Sanningen är att vi inte varit emot en enda en av dem - bara haft åsikter om anbudsförfaranden och upphandlingar. Mot gräddfiler för vissa har vi förvisso varit - det är jag stolt över.
Det var förstås en öm tå när jag talade om att signalen från kommunledningen när det gällt byggnation på kvarteret Hunden bara varit bygg utan minst omtanke om de kulturhistoriska byggnaderna. Så klart hade byggherrens attityd varit en annan om politiken från början talat om att här krävdes det försiktig framfart. Men så var det inte.
Jag tycker det säger någon om det kulturhistoriska värdet när norrbottens kanske mest kände kommunist Elov Larsson i ett yttrande till planen talar sig varm för kapitalisten Frits Olssons betydelse för utvecklingen i Luleå - och som en slutsats tycker att husen bör bevaras.
Jag är rejält trött idag - så nu lättar jag upp livet genom att lägga ut lite fina foton som Els begåvat mig med. Mycket bättre än de som tog med min kamera.
Här har just Johan övertalat mig att vara sekreterare för mötet.
Busgrabbarna "Ronny, Sonny och Conny" - fast Kjell, Jens och Nisse placerade sig längst ner i salen på en bekväm soffa. 
leif som en prick vid väggen. Viveka längst till vänster, sen Gunder, Sofie, Eira, Kicki och David. Mannen med nacken mot oss är Johan som ni såg på första bilden.
Här har vi dagens huvudperson - Thomas - som utlovade ett riktigt ryskt tal på fem timmar - förutsatt att vi stod upp och applåderade 10 minuter varje timme - också på ryskt manér. Inspirerande att bli kallad Sovjet- Thomas.
Karin, buspojken Nisse, undertecknad, Birgit och bakom kandelabern skymtar Viveka.
På Davids blogg hittar ni fler bilder.