Levt i nuet
2012-07-09, kl. 08.00
Känner mig sprängfylld av saker jag vill skriva om. Men liksom bara FÖR mycket i pipeline - vet inte vad att börja med.
Fredag kanske - vad hände det första när jag kom till Pajala? Jo men jag stod på huvud över en trottoarkant - bara så där. Så låg jag där - framför fötterna på Kurt och några gubbar till. Samma fot som för ett år sen, rejält skrap på höger knå, pannan i asfalten. Sedemera ger sig också en liten revbensskada tillkänna. Hann alltså nada den här gången också. Inte en skråma på handen!
Häftigaste minnet från fredag annars att jag och Ulla började så smått att packa ihop vid halvfemtiden för det drog ihop till regn. Vi hann få ned beachflaggorna sen hade vi fullt sjå att freda oss mot prylar som flygande och att hålla fast vårt eget tält och våra egna grejor. Sommarens häftigaste åskregn!!
Lördag var det strålande sol hela tiden. For från ett regnigt och mulet sunderbyn och det var rådane hela vägen till dess jag nådde Sattajärvi - där kunde man ana blå himmel och sol. Som sen blev bestående hela dagen.
På söndagmorgon kände jag mig som en nidbild av en turist. Några mil från Pajala dök det upp säkert ett par hundra renar på vägen. Formligen kryllade av stora och små. Där stod jag still med bilen och slet mig i håret. Men då kom det först en bil och körde om mig och rakt in i renhjorden - helt omgiven av renar såg jag henne förflytta sig sakta framåt centimeter för centimeter. Så kom en till bil och gjorde likadant - så jag hängde på. Fast nog var det lite läskigt med de stora renarna som kunnat slicka backspeglarna om de sträckt ut tungan.
Marknadet får mig verkligen att leva i nuet. Alla att-göra-listor och problem - verkliga och konstruerade - bara försvinner i marknadsatmosfären. Tror det är något jag har med mig i mina gener - för marknadet var ju just möten människor emellan.
Dagen idag har börjar helt underbart. Lite sovmorgon - till halvsju faktiskt - sen tidningsläsande på häbarsbron. En magisk tystnad som man nästan kan ta på. Bara bruten av lite ljuvligt fågelkvitter.
Båda tidningarna brer förstås på om hundattacken på Hertsön. Och verkligen en otäck grej. Själv kan jag undra om inte en sån här hundägare vore "värd" att få sitt namn publicerat. Så vi andra vet att hålla oss borta från honom - för säkert fixar han en ny hund snart. Och så bör alla andra hedevärda hundägare se till att hålla sina hundar kopplade. Hundrädda har inte blivit mindre rädda efter detta. Och de hjälper inte att ni hävdar att just era hundar är så snälla så!
Och se att bästa Johan Eriksson ska vara tjänstledig för att skriva ledare i SvD. Provtjänstgöring eller?
Apopå publicering av namn - några ungdomar i 15-års åldern som roat sig med att använda en igelkott som fotboll. Jag tycker INTE att man ska publicera namnen på dessa. Men det är märkligt hur media gör det hela anonymt och diffust. Hur många var dom - och hur gamla - var och en. Dessutom tycker jag att sociala alternativt polisen ska ha ett rejält terapeutiskt samtal med dessa gunstlingar - kanske flera.
Och bästa kusinen på övervåningen är vaken. Har tom varit ute och vattnat klockan 8 på morgonen. FÖR tidigt för henne - kan undra vad som är å färde?
Själv ska jag strax bryta den magiska tystnaden här ute på Berigårn med att klippa lite gräs. Bra nedkoppling från det ruschiga marknadslivet!
Kommentarer
Trackback