Dagen blir aldrig som man tänkt sig
Dagen blir aldrig som man tänkt sig - och tur är väl det. Det löpte på bra med städet - i min lilla lägenhet går det fortare än man tror och man bara tar en återställare. Vid tretiden unnade jag mig en halvtimme i regissörstolen på solbron.
Sen var det middag hos mor klockan fyra. Med en lång inhandlingslista för mor och fars räkning åkte jag sen till Kvantum för inhandling, Träffade Karin och Sofie - vilket hänt flera gånger nu - vi har samma vanor.
Vid 18.30 tiden dumpade jag vararorna hos föräldrarna. Hem och intog soffan för en kortare vila - och övervägande för vad kvällen i övrigt skulle kunna bjuda.
Blev uppryckt från John Blunds armar klockan 20.15 av telefonen. Kusin Annlo från Koskullskulle ringde - tonårsdotter Linn med kompis var akterseglade av tåget och kvar i Luleå.
Klart de kunde sova hos mor och far som har en övervåning som bara står och väntar på gäster. Hämtade flickorna på järnvägsstationen. Kusin Kerstin ryckte ut med engångstandborstar och sminkborttagnings-medel.
Nu sitter de och kvällsfikar med gamlingarna - och i morgon skjutsar jag dem till tåget.
Och allting har en politisk dimension - det hade varit nere vid järnvägen - men hittade ingen vagn med rätt nummer. Tyckte vagnarna såg konstiga ut - som pendeltåg. Så det var övertygade om att det inte var deras tåg. Vilket det var. Se där, en konsekvens av Swedells med fleras kamp för bättre vagnar blir att stackars ungdomar blir akterseglade.
Men slutet gott - allting gott.
Sen var det middag hos mor klockan fyra. Med en lång inhandlingslista för mor och fars räkning åkte jag sen till Kvantum för inhandling, Träffade Karin och Sofie - vilket hänt flera gånger nu - vi har samma vanor.
Vid 18.30 tiden dumpade jag vararorna hos föräldrarna. Hem och intog soffan för en kortare vila - och övervägande för vad kvällen i övrigt skulle kunna bjuda.
Blev uppryckt från John Blunds armar klockan 20.15 av telefonen. Kusin Annlo från Koskullskulle ringde - tonårsdotter Linn med kompis var akterseglade av tåget och kvar i Luleå.
Klart de kunde sova hos mor och far som har en övervåning som bara står och väntar på gäster. Hämtade flickorna på järnvägsstationen. Kusin Kerstin ryckte ut med engångstandborstar och sminkborttagnings-medel.
Nu sitter de och kvällsfikar med gamlingarna - och i morgon skjutsar jag dem till tåget.
Och allting har en politisk dimension - det hade varit nere vid järnvägen - men hittade ingen vagn med rätt nummer. Tyckte vagnarna såg konstiga ut - som pendeltåg. Så det var övertygade om att det inte var deras tåg. Vilket det var. Se där, en konsekvens av Swedells med fleras kamp för bättre vagnar blir att stackars ungdomar blir akterseglade.
Men slutet gott - allting gott.
Kommentarer
Trackback