Har ni hört det förut!
Tiden bara rusar iväg - hur jag än tänker österländskt om att tiden kommer till oss - inte alls går ifrån oss. Samordningsförbund - det nya - på förmiddagen. Arbetsförmedlingschefer - två kvinnliga - och så Åsa Wikström och Eva Bergström, moderat respektive sosse, Leif Wikman och jag och så Monica Carlsson från landstinget. Det är vi som är det nya - som ska fixa specialsydda lösningar för att sjukskrivna, arbetslösa socialbidragstagare ska få en väg tillbaka till jobb. Även om jag skriver lite raljant så tror jag verkligen att detta kan vara en modell där vi verkligen ser den enskildes behov och utgår från detta. Och Reneé på "kassan" är verkligen en klippa med ordning och reda och klara besked.
Efter lunch var det kommunstyrelse - har ju förstås lämnat föredragningslistorna på jobbet. Men det mesta gick på räls - det vill säga efter beredande utskotts förslag. Några stopp blev det. Tomtkön - där jag och Karl P var helt överens i utskottet - nog måste en köplats kunna överlåtas till barnen. I våran folkpartigrupp gick vi vidare och tyckte nog att den kunde få överlåtas inom familjen. Varför inte underlätta generationsskiften i boende? Kanske barnen vill överta föräldrarnas villa - och överlåta sin tomtköplats till föräldrarna? Men Karl hade som han sa - ordentligt diskuterat detta i sin grupp och kommit fram till att det nog var bra som det var - ingen överlåtelse alls. Nu var det inte längre frågan om hur fantastiskt HSB:s bosparande var - nu hade de som sagt diskuterats ordenligt i s-gruppen. Ordentligt överkörd, kommunalrådet, kanske hade varit bättre uttryckt.
Andra riktiga stoppet var när vi i folkpartiet ville veta om satsningen om 1,5 miljoner till nya Kårhuset skulle ses som kommunens totala satsning. Vi ville få en blick över hur hela koncernen Luleå kommun skulle stötta. En samordning med eventuella bidrag från de kommunala bolagen. För att kunna visa upp en riktigt rejäl grundplåt från hela kommunkoncernen. Väldigt omotivetat irriterat kommunalråd! Som drog jämförelser med att det alltid blivit diskussioner om bidrag till elitidrotten. Det har det i modern tid blivit bara en gång. Det var då kommunalrådet försökte "skylla" på löften till funktionhindrade för att uppfylla utlovade "kommunalrådsgåvor" till elithockeyn.
Så ska jag i kvällen aftonbön tillbe försynen som sett till att det inte inträffat några olyckor som kunde förhindrats av alkolås. Och be att försynen är med oss tre månader till. För efter två folkpartimotioner och några år ska ska nu fullmäktige ÄNTLIGEN bifall det självklara att det ska finnas alkolås i bilar som ska skjutsa våra barn och ungdomar.
Annars tänker jag tillbringa kvällen tillsammans med profeten Kahlil Gibran. Han som ger oss sanningen om livet, kärleken och döden. Och allting annat mellan vaggan och graven. Väldigt känd och citerad enligt Månadens bok. Något känner jag väl igen; "Kärleken ger intet annat utom sig själv och tar intet utom från sig själv. Kärleken äger intet och kan ej heller ägas: Ty kärleken är allt för kärleken". Och om barn som kanske är ännu klokare: "Era barn är inte era barn. De är livets söner och döttrar till Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er, men inte från er...Ni kan ge dem er kärlek, men inte era tankar, Ty de har sina egna tankar"
För övrigt borde de där fotgängarna bära ordentligt med reflexer i dessa mörkrets tider. Vi är många som som borde bättre oss!
Och är det mycket skriv och stavfel i detta inlägg så beror det på att jag inte hittar några vettiga glasögon!