Rena tonårsbeteendet
Jag började skriva i går kväll vid nio-tiden. Skulle beskriva en dag fylld av köttfärssmetsrensning, fika på jobbet, kort hämtningar, systemolagsbesök och jakten på silltårtan. Den sistnämnde har jag blivit utlovat "imorgon" eftermiddag nu för tredje gången. Faktiskt inte så mycket köer - träffade gamla skolkompisen Greta Rönnbäck som numera - sen väldigt länge - heter Hedblad. Vi konstaterade att det inte blivit något det här året heller - att vi träffas och pratar gamla minnen.
MEN, så ringde en väninna och jag lyckades bli hängande i luren i en och en halvtimme - sägandes inte alltför mycket. Rena telefonsamtalet tonåringar emellan fast snygga killar utbytta mot mindre snygga krämpor av olika slag.
Fast jag tog ett "dramatiskt" beslut i går. Jag känner inte för julgran - och nu ska den banne mig få stå kvar i förrådet - plastvarianten. Jag kämpade med vanlig gran till för några år sen. Mitt motto var att så länge far orkade gå och stjäla gran åt mig (ingen upphetsning nu tidningsmurvlar - med markägarens tillstånd) så skulle jag ha julgran. Men "gubben" är segare än mig så platsgran inköptes - trots att jag svurit på att en sån aldrig skulle sätta sina barr hos mig.
Vi får väl se vad Sara och Lisa säger - vi ska nog träffas för badhus i morgon. Det är bara en sak som harmar mig - de fina julgransPUMLORNA som finns i en skokartong - väl inlindade. Med dessa i min ägo - från 40-talet kanske eller tidigare - så borde jag vara väl meriterad för medlemskap i Pumlans vänner eller vad den nu heter föreningen som leds av Ove Friman - veckans bloggare i Kuriren.
Och apropå jul och tomtar så tror man nästan det är ett aprilskämt med rektorn som tyckte tomten hade för många julklappar till barnen på förskolani Piteå. "Vi visste ju att ni skulle komma, men inte att det skulle vara så här många paket. Det hade räckt med godispåsar" , förklarade han och krävde att få granska vilka paket som barnen fått. "Jag har ett ansvar inför föräldrarna". Visst - nötallergiker och annat - men jag kommer på minst 2-3 andra mer diplomatiska sätt att välkomna tomten.
Aprilskämt - men inte kul för drabbade - skulle det kunna vara med garagen som blev för korta. En större bil med dragkrok går inte in. Tänka er bakväggen eller kanske garageporten - med ett utstansat hål för dragkroken. Vicken bild!
Och på bild är kollega Erika Josbrandt och kräver lokaler för oppositionen i stadshuset: Splittrad bild - Camilla kräver Gökboet medans Erika inte nöjer sig med mindre än stadshuset. Det är väl Stadshuset 2010 som gäller nu? Men skämt åsido så är det en fråga vi väckt i alla förhandlingar så långt tillbaka jag minns. Jag tror den var upp även i år om än högst flyktigt. Och jag delar uppfattningen att någon liten skrubb där vi kunde ha postfack och dylikt borde gå att ordna.
Någon "representationslokal" tror jag däremot inte på. Jag tror att Erika - när hon kommer igång på rikt -kommer att inse att merparten av de människor som kontaktar oss i oppositionen är sådana som känner sig "misshandlade" och förfördelade av samhället - ibland kommunen, ibland någon annan - och dessa vill nog inte/törs nog inte visa upp sig i maktens boning.
Och opnionen för bevarande av Fritz Olsson husen växer. PG - kan vi inte ordna en uppvaktning av byggherren. Vill inte kommunledningen så gör vi det själva - i sann Lennart Lindström anda!
Nu ska skinkan in i ugnen - det som jag nyss tagit ut från nämda ugn ska jag ha ett särskilt samtal med Camilla om. Det handlar om att lokala varianter av matutbud - som surströmming och lbrunkål - bör njutas lokalt!
Skinkans utveckling i mitt liv ska få en särskild blogg vid tillfälle!
MEN, så ringde en väninna och jag lyckades bli hängande i luren i en och en halvtimme - sägandes inte alltför mycket. Rena telefonsamtalet tonåringar emellan fast snygga killar utbytta mot mindre snygga krämpor av olika slag.
Fast jag tog ett "dramatiskt" beslut i går. Jag känner inte för julgran - och nu ska den banne mig få stå kvar i förrådet - plastvarianten. Jag kämpade med vanlig gran till för några år sen. Mitt motto var att så länge far orkade gå och stjäla gran åt mig (ingen upphetsning nu tidningsmurvlar - med markägarens tillstånd) så skulle jag ha julgran. Men "gubben" är segare än mig så platsgran inköptes - trots att jag svurit på att en sån aldrig skulle sätta sina barr hos mig.
Vi får väl se vad Sara och Lisa säger - vi ska nog träffas för badhus i morgon. Det är bara en sak som harmar mig - de fina julgransPUMLORNA som finns i en skokartong - väl inlindade. Med dessa i min ägo - från 40-talet kanske eller tidigare - så borde jag vara väl meriterad för medlemskap i Pumlans vänner eller vad den nu heter föreningen som leds av Ove Friman - veckans bloggare i Kuriren.
Och apropå jul och tomtar så tror man nästan det är ett aprilskämt med rektorn som tyckte tomten hade för många julklappar till barnen på förskolani Piteå. "Vi visste ju att ni skulle komma, men inte att det skulle vara så här många paket. Det hade räckt med godispåsar" , förklarade han och krävde att få granska vilka paket som barnen fått. "Jag har ett ansvar inför föräldrarna". Visst - nötallergiker och annat - men jag kommer på minst 2-3 andra mer diplomatiska sätt att välkomna tomten.
Aprilskämt - men inte kul för drabbade - skulle det kunna vara med garagen som blev för korta. En större bil med dragkrok går inte in. Tänka er bakväggen eller kanske garageporten - med ett utstansat hål för dragkroken. Vicken bild!
Och på bild är kollega Erika Josbrandt och kräver lokaler för oppositionen i stadshuset: Splittrad bild - Camilla kräver Gökboet medans Erika inte nöjer sig med mindre än stadshuset. Det är väl Stadshuset 2010 som gäller nu? Men skämt åsido så är det en fråga vi väckt i alla förhandlingar så långt tillbaka jag minns. Jag tror den var upp även i år om än högst flyktigt. Och jag delar uppfattningen att någon liten skrubb där vi kunde ha postfack och dylikt borde gå att ordna.
Någon "representationslokal" tror jag däremot inte på. Jag tror att Erika - när hon kommer igång på rikt -kommer att inse att merparten av de människor som kontaktar oss i oppositionen är sådana som känner sig "misshandlade" och förfördelade av samhället - ibland kommunen, ibland någon annan - och dessa vill nog inte/törs nog inte visa upp sig i maktens boning.
Och opnionen för bevarande av Fritz Olsson husen växer. PG - kan vi inte ordna en uppvaktning av byggherren. Vill inte kommunledningen så gör vi det själva - i sann Lennart Lindström anda!
Nu ska skinkan in i ugnen - det som jag nyss tagit ut från nämda ugn ska jag ha ett särskilt samtal med Camilla om. Det handlar om att lokala varianter av matutbud - som surströmming och lbrunkål - bör njutas lokalt!
Skinkans utveckling i mitt liv ska få en särskild blogg vid tillfälle!
Kommentarer
Trackback