Redan Karin Boye visste det!

Vilken härlig stafett. Mellan damsugning och tvättmaskin var jag tvungen att stanna upp för att se stafetten. Annars brukar jag lyssna på radio - för att hinna få något gjort också.

Sportreportrarna garderade en väntad dålig insats med att beklaga att ledningen gjort fel uttagning - Lina borde ju fått åka.

Men man ändrade sig allt eftersom de stod klart att de svenska tjejerna hängde med och kämpade om medalj.

Att man som aktiv kan känna en oerhörd besvikelse - efter att ha gett allt - för att stå utanför prispallen är ju lätt att förstå.

Men tänker man efter så är det ju fantastiskt - och det är ju faktiskt själva resan som är mödan värd, eller hur hon nu skrev Karin Boye.

Och tur egentligen att man inte tog guld - för då skulle väl rubrikerna tagit slut för sportjournalisterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback