Själv minns jag hur nervös jag var när jag skulle träffa Zumreta första gången. Jag skulle bli kontaktperson för denna kvinna, med en ettårig flicka, som flytt från infernot i forna Jugoslavien. Att hon inte kunde ett enda ord på någonting annat än bosniska bekymrade mig inte - men desto större bekymmer hade jag av att hon var muslim.Vad skulle jag bjuda på, var det något i min livsstil som skulle såra henne, vad kunde jag fråga om och inte.
Det visade sig att så muslim hon var så var hon inte på något sätt gudeligare än vad min kristendom bjöd. Hon rökte och drack gärna ett glas vin. På julen smakade både hon och hennes mor glatt på våran julmat utan att fråga vad den innehöll. Dock gillade de inte vare sig lax eller inlagd sill men det hade inget med islam att göra.
På samma sätt som kristna krigat, rövat och skövlat i Guds namn måste vi lära oss att skilja på den muslimska tron och terrorister, om än ganska många, som gör detsamma i profetens namn.
Förhoppningsvis kan det bli facit när detta är över. Men för att kunna åskådliggöra detta måste vi värna yttrandefriheten - publiceringsfriheten - även när det blåser hårt.
0