7 6097 kronor
Ja, det hade ju varit ännu bättre men nu fick jag in en nolla för mycket. Men 7 697 kronor tillbak på skatten är inte fy skam det heller.
Sen senast jag skrev har ju allt hänt - jag menar det var tidigt i morse. In till jobbet och skickade pressmeddelande om skolrapporten som skulle presenteras av Anna och Thomas. Inbjudan gick igår men de stackars journalisterna behöver ju faktiskt få lite kött på benen innan de kommer. Ibland ställer vi orimliga krav - kastar fram ett program på 30 sidor vid sittande bord och kräver att de ska kunna ställa intelligenta frågor fast de inte haft en chans att läsa på.
Sen rusade tiden - dags att åka hem och skjutsa kusin Kerstin till flyget. Det kom lägligt för far Yngve var lite krasslig på morgonen så det var skönt att få kolla läget. Kerstin är på väg söderöver för att gifta bort sin son Anders.
Tillbak till jobbet - och Thomas ringde nervöst och konstaterade att det inte funnit någon tid för presskonferensen i materialet han lämnat till mig. Men jag kunde trösta honom med att det hade jag skrivit i missivskrivelsen. Då fick jag pluspoäng ska jag säga. Väl inkommen kunde jag konstatera att ledamoten också var på plats. Hon är hur duktig som helst våran Anna!
Klockan 12.45 hade Thomas och jag date och gick i genom läget. Skönt! Mycket som flyter kring både för mig och Thomas nu. Delat ansvar för både län och Luleå gör att vi vet vad vi heter. Men alltså; hur lätt är det inte att jobba när vi har en sån härlig stämning och sammanhållning i partiet. Man blir mörkrädd när man får inblick i en del andra partiers inre liv.
Klockan tre (15.00 för er som är noga) så träffades vi i alliansen hos oss. Camilla först och i god tid.Camilla, I do love you. Tänk en till som jag som håller tider - och Lennart var så också till våra interna träffar så du missbrås inte.
Budgetarbetet måste få ta lite längre tid i år - vi saknar Lennarts kunskaper på flera områden. Och framför allt så måste vi ge oss tid att lyssna till Camilla. Jag tror att jag skulle kunna skriva ner vårat budgetförslag redan i förrgår - men det handlar om att alla måste få vara delaktiga. Och alliansens "planeringsförutsättningar" blev minst sagt vingklippta när Lennart gick bort.
Vi höll på till halvsex - sen diskuterade vi närvaro på Lennarts begravning eller ej. Trauma - vi vill gärna respektera familjens önskan om stillhet och få närvarande - samtidigt som vi har en inre längtan att få vara med och ta avsked. Själv ska jag lyssna ett tag till till min inre röst. Men mycket talar för att jag vill lägga en organge ros på Lennarts kista.
Så i morgon blir det först examen - med ungar fyllda av framtidstro och längtan till sommaren och sen avsked till Lennart i Gammelstads kyrka.
Och ni - hur är människor funtade som parkerar bilar framför garageportar? Är det någon skillnad på uppfostran. Alltså, jag är ingen perfekt människa på något sätt - men om jag ska gå in någonstans och vara längre än en minut skulle jag aldrig någonsin ställa mig framför en garagedörr eller annan dörr. Hur gör Du??
Sen senast jag skrev har ju allt hänt - jag menar det var tidigt i morse. In till jobbet och skickade pressmeddelande om skolrapporten som skulle presenteras av Anna och Thomas. Inbjudan gick igår men de stackars journalisterna behöver ju faktiskt få lite kött på benen innan de kommer. Ibland ställer vi orimliga krav - kastar fram ett program på 30 sidor vid sittande bord och kräver att de ska kunna ställa intelligenta frågor fast de inte haft en chans att läsa på.
Sen rusade tiden - dags att åka hem och skjutsa kusin Kerstin till flyget. Det kom lägligt för far Yngve var lite krasslig på morgonen så det var skönt att få kolla läget. Kerstin är på väg söderöver för att gifta bort sin son Anders.
Tillbak till jobbet - och Thomas ringde nervöst och konstaterade att det inte funnit någon tid för presskonferensen i materialet han lämnat till mig. Men jag kunde trösta honom med att det hade jag skrivit i missivskrivelsen. Då fick jag pluspoäng ska jag säga. Väl inkommen kunde jag konstatera att ledamoten också var på plats. Hon är hur duktig som helst våran Anna!
Klockan 12.45 hade Thomas och jag date och gick i genom läget. Skönt! Mycket som flyter kring både för mig och Thomas nu. Delat ansvar för både län och Luleå gör att vi vet vad vi heter. Men alltså; hur lätt är det inte att jobba när vi har en sån härlig stämning och sammanhållning i partiet. Man blir mörkrädd när man får inblick i en del andra partiers inre liv.
Klockan tre (15.00 för er som är noga) så träffades vi i alliansen hos oss. Camilla först och i god tid.Camilla, I do love you. Tänk en till som jag som håller tider - och Lennart var så också till våra interna träffar så du missbrås inte.
Budgetarbetet måste få ta lite längre tid i år - vi saknar Lennarts kunskaper på flera områden. Och framför allt så måste vi ge oss tid att lyssna till Camilla. Jag tror att jag skulle kunna skriva ner vårat budgetförslag redan i förrgår - men det handlar om att alla måste få vara delaktiga. Och alliansens "planeringsförutsättningar" blev minst sagt vingklippta när Lennart gick bort.
Vi höll på till halvsex - sen diskuterade vi närvaro på Lennarts begravning eller ej. Trauma - vi vill gärna respektera familjens önskan om stillhet och få närvarande - samtidigt som vi har en inre längtan att få vara med och ta avsked. Själv ska jag lyssna ett tag till till min inre röst. Men mycket talar för att jag vill lägga en organge ros på Lennarts kista.
Så i morgon blir det först examen - med ungar fyllda av framtidstro och längtan till sommaren och sen avsked till Lennart i Gammelstads kyrka.
Och ni - hur är människor funtade som parkerar bilar framför garageportar? Är det någon skillnad på uppfostran. Alltså, jag är ingen perfekt människa på något sätt - men om jag ska gå in någonstans och vara längre än en minut skulle jag aldrig någonsin ställa mig framför en garagedörr eller annan dörr. Hur gör Du??
Kommentarer
Trackback