Godmorgon
Ett särskilt godmorgon till Thomas O som för fyra timmar sen kommenterade och önskade godnatt/godmorgon på en gång.
Det här är andra försöket med godmorgoninlägget - nu har det börjat krångla även på morgonen. Annars brukar det kännas som om det är gott om plats det här tiden på morgonen.
Thomas undrade lite självömkande (med hurmor) om vi hade så roligt för att han var borta. Största skrattsalvan bidrog Nisse till när jag beskrev hur han försökte korsa ettt övergångsställe och någon bilist kom farande och ökade farten för att hinna förbi. Och den som sett Nisse göra sina mustiga, dramatiska beskrivningar kan nog förstå när han sa att det känns om om jag bara ska över - om så med livet som insats.
Annars bestod oss också Nisse med en annan mindre söt historia - avdelningen omvärldsanalys, Han hade varit ut på 1:maj. Där hade Jonas Brännberg från Rättvisepartiet socialisterna stått och pratat om FRED; FRIHET o DEMOKRATI samtidigt som den röda fanan/banderollen med bild av Lenin inramade det hela.
Hur hanterar man sån hitoriebrist hos ungdomar? Hade det varit bild på Hitler hade folk ryst av obehag men reagerar inte på samma sätt mot Lenin. Bedömningen av dessa herrar handlar ju bara om grader i helvetet och ändå är reaktionerna så pass timida.
Och dessa ungdomar - förmodligen lika historielösa som Jonas - som deltar i olika aktioner förstår de att de umgås med en organisation som hyllar historiens kanske största massmördare. Offren räknas i miljoner. Kvinnojouren - som ju består av lite äldre kvinnor - borde åtminstone ha bättre omdöme än att umgås med dessa företrädesvis unga herrar.
Nu kommer ju Jonas från en kommunistsläkt där både far och farfar var med i kommunistpartiet på den tiden svenska kommunister fore över och pussade och hyllade massmördarna. Måhända har Jonas hittat banderollen på farfars vind.
Det här är andra försöket med godmorgoninlägget - nu har det börjat krångla även på morgonen. Annars brukar det kännas som om det är gott om plats det här tiden på morgonen.
Thomas undrade lite självömkande (med hurmor) om vi hade så roligt för att han var borta. Största skrattsalvan bidrog Nisse till när jag beskrev hur han försökte korsa ettt övergångsställe och någon bilist kom farande och ökade farten för att hinna förbi. Och den som sett Nisse göra sina mustiga, dramatiska beskrivningar kan nog förstå när han sa att det känns om om jag bara ska över - om så med livet som insats.
Annars bestod oss också Nisse med en annan mindre söt historia - avdelningen omvärldsanalys, Han hade varit ut på 1:maj. Där hade Jonas Brännberg från Rättvisepartiet socialisterna stått och pratat om FRED; FRIHET o DEMOKRATI samtidigt som den röda fanan/banderollen med bild av Lenin inramade det hela.
Hur hanterar man sån hitoriebrist hos ungdomar? Hade det varit bild på Hitler hade folk ryst av obehag men reagerar inte på samma sätt mot Lenin. Bedömningen av dessa herrar handlar ju bara om grader i helvetet och ändå är reaktionerna så pass timida.
Och dessa ungdomar - förmodligen lika historielösa som Jonas - som deltar i olika aktioner förstår de att de umgås med en organisation som hyllar historiens kanske största massmördare. Offren räknas i miljoner. Kvinnojouren - som ju består av lite äldre kvinnor - borde åtminstone ha bättre omdöme än att umgås med dessa företrädesvis unga herrar.
Nu kommer ju Jonas från en kommunistsläkt där både far och farfar var med i kommunistpartiet på den tiden svenska kommunister fore över och pussade och hyllade massmördarna. Måhända har Jonas hittat banderollen på farfars vind.
Kommentarer
Trackback