Inte oflitig
Om ni tycker jag varit oflitig på bloggen så är det faktiskt inte mitt fel. Den har varit hur trög som helst och som jag skrivit tidigare så har mina försök farit rakt ut i cyberrymden.
Skickade en kommentar till kommentaren - från Marja-Liisa - först bara försvann den och så kom ett felmeddelande att någon skulle rapportera. Och helt plötsligt var en inlagd igen. Så nån där bakom ser till mig!
Minns inte riktigt var jag var i tillvaron när jag lämnade dig - kära dagbok - men jag hade nog just tränat. Jag stängde in mig på rummet med en revision - svettig och äcklig. Försöker begränsa duschandet - blir för mycket med flera gånger om dagen även för min tacksamma hud.
Så kom jag på att vi hade trappstädningen på jobbet denna vecka. Och eftrsom jag redan var svett och blöt så körde jag den också. Herr Westman - fd kamrer på NSD och boende i huset - dök upp i trappen och jag kunde inte hålla mig utan skällde som en bandhund för att han kom och smutsade mina nyskurade trapport. Han blev inte svaret skyldig - det finns tydligen satkärringar överallt. Hela meningsutbytet sagt i hård men kärvänlig ton.
Sen lämnade jag jobbet klockan fyra (16.00). Jag känner mig som när jag snodde frukt i källaren som liten. Denna säsong går till historien med bara jobb, jobb. Fast ändå tycker jag livet är bra - så inget att klaga på. Men nu ska det bli mer av annat!! Och då kanske jag inte berättar riktigt allt här!
Åkte till kusin Kerstins kyrkstuga för sekulärbesiktning (det borde nog heta primärbesiktning men sekulär låter roligare). Stugan ska säljas och tömmas. Mycket av fastrarnas grejor där så nostalgin kryper på. Fula tavlor har lätt att hamna hos mig. En äggkopp "snodde" jag. Jens och Lotta blev erbjuden en kanonfin byrå och sex stolar - kanske från 1700 talet - men träpluggar istället för spik. Men det är förfärligt - de tycker redan att de har för fullt.
Sen somnade jag på soffan - och har varit i Ryssland på semester. Vaknade och tittade mig på armen - i drömmen var jag kanonbrun - men de var lika bleka som vanligt. Det är härligt med drömmar.
Hade missat några telefonsamtal - ovanligt för mig. Bland annat varbereder jag för Folkhögskolan i Kalix. Sista minuten jobb. En plats kvar att besätta - och årsmötet är i morgon kväll!
Och nu vet jag inge mera - en timme kvar att göra saker.
Skickade en kommentar till kommentaren - från Marja-Liisa - först bara försvann den och så kom ett felmeddelande att någon skulle rapportera. Och helt plötsligt var en inlagd igen. Så nån där bakom ser till mig!
Minns inte riktigt var jag var i tillvaron när jag lämnade dig - kära dagbok - men jag hade nog just tränat. Jag stängde in mig på rummet med en revision - svettig och äcklig. Försöker begränsa duschandet - blir för mycket med flera gånger om dagen även för min tacksamma hud.
Så kom jag på att vi hade trappstädningen på jobbet denna vecka. Och eftrsom jag redan var svett och blöt så körde jag den också. Herr Westman - fd kamrer på NSD och boende i huset - dök upp i trappen och jag kunde inte hålla mig utan skällde som en bandhund för att han kom och smutsade mina nyskurade trapport. Han blev inte svaret skyldig - det finns tydligen satkärringar överallt. Hela meningsutbytet sagt i hård men kärvänlig ton.
Sen lämnade jag jobbet klockan fyra (16.00). Jag känner mig som när jag snodde frukt i källaren som liten. Denna säsong går till historien med bara jobb, jobb. Fast ändå tycker jag livet är bra - så inget att klaga på. Men nu ska det bli mer av annat!! Och då kanske jag inte berättar riktigt allt här!
Åkte till kusin Kerstins kyrkstuga för sekulärbesiktning (det borde nog heta primärbesiktning men sekulär låter roligare). Stugan ska säljas och tömmas. Mycket av fastrarnas grejor där så nostalgin kryper på. Fula tavlor har lätt att hamna hos mig. En äggkopp "snodde" jag. Jens och Lotta blev erbjuden en kanonfin byrå och sex stolar - kanske från 1700 talet - men träpluggar istället för spik. Men det är förfärligt - de tycker redan att de har för fullt.
Sen somnade jag på soffan - och har varit i Ryssland på semester. Vaknade och tittade mig på armen - i drömmen var jag kanonbrun - men de var lika bleka som vanligt. Det är härligt med drömmar.
Hade missat några telefonsamtal - ovanligt för mig. Bland annat varbereder jag för Folkhögskolan i Kalix. Sista minuten jobb. En plats kvar att besätta - och årsmötet är i morgon kväll!
Och nu vet jag inge mera - en timme kvar att göra saker.
Kommentarer
Trackback