Då borde jag redan vara död!
Halvdöd kände jag mig när det kvart över sju plingade på dörren. Det var Birgit som kom med bingolotterna till mor och far.
Fast vi vid lunchtid var det än värre. Birgit var och bistod mig med att hämta tillbak min bil som varit på service och rep. Det föranledde att jag satt en stund i bilen och väntade på henne och kunde i lugn och ro lyssna på P1. Då påannonserades ett program om en forskare som hävdade att det inte var någon konst att leva till 100 - bara man hade ett gott fårhållande till livet och döden. Efter en stund fick jag höra att det gick ut på 8-8-8 regeln. Den fackföreningsrörelsen och den politiska rörelsen kämpade för i början av sekler. 8 timmars arbete - 8 timmars vila - och 8 timmars sömn. Det skulle näst intill garantera att jag uppnådde 100 årsdagen. Tänkte tillbaka och funderade om jag inte redan var död?
Mitt i min vila väntar jag nu på underlag till en pressinbjudan. Eftersom detta är min viloperiod så förkortar jag väl livet lite till nu.
Men när det är gjort stoppar jag huvudet på kudden - fast 8 timmar då ska jag sova redan halv nio - det funkar inte. Hoppas jag är undantaget som bekräftar regeln - så jag blir 85 i alla fall.