Halkat mig ända hit
Ja, nu sitter jag åter på - ja inte handlarns trapp men väl framför datorn på expen. Resan in till stan - med väl slitna sommardäck kan jag väl nu avslöja - gick bra. Hann en sväng på jobbet och sen till Bosses Bil o Motor och lämnade bilen. Buss in - och det funkade också. Stadshuset nästa. Där var minsann invasion av människor.
Först i raden stod Jesper Josbrant, från HSB och Anders Sandberg, Lulebo. Presentation igen av något som påstods vara en förfinad variant av byggnationen på Lulsundsberget. Fast jag kunde inte märka någon större skillnad - det är inte estetiskt tilltalande. Och det handlar inte och höghus eller ej trots min höjdrädsla. Det ser bara lätt anskrämligt ut. Var motförslaget från stadsbyggnadskontoret - som var riktigt bra - har gömts vet jag inte. Någon entusiasm för förslaget var svår att spåra - även om någon gjorde ett försök
Sen fick vi en kort rapport om KLIMP 2007-2011 - om klimatinvesteringar - av Lena Bengtén.
Och ett beslutsärende om administrationen av KLIMP - sen var det fika. Och efter det kom en mycket viktigt fråga - men ack så lite upphetsande. Om hur vi klarar vatten- och avloppssystemen i framtiden. Med betoning på det sistnämnda. Det är svårt att ha någon klar uppfattning exakt vilken framförhållning som är klok - och mycket är tekniskt krångligt att förstå - trots bra föredragningar av Stefan Marklund och Roger Nilsson från tekniska.
Och detta mina vänner drog ut till klockan var nästan halvelva - och då var jag tvungen att avvika för en social insats som i sin tur betydde att jag blev med bil igen - förvisso en lånad sådan.
Och nu har jag plockat ihop alla anteckningar inför träffen vi borgerliga ska ha för att fördela platser i styrelser och nämnder. Mina kompisar Conny, Maria och Camilla kommer hit. Förhoppningsvis fikar de upp kakorna från gårdagen som så tragiskt ligger framme och frestar mig.
Apropå överraskande händelser så kom en liten talgoxe inflygande i sammanträdesrummet på nian. Stort och ljus rum gjorde att den faktiskt inte blev så panikslagen som de brukar bli. Och faktiskt - så småningom så tog den sig ut genom dörren alldeles själv. Ni kan ju förstå att med en liten talgoxe deltagande i sammanträdet var det än svårare att koncentrera sig på va-frågan.