Och allt blir inte som man tror!
Kanonspännande sammanräkning av landstingsvalet - jag väntar på upplösningen om mp ska komma in eller ej. Och vad händer - själv hamnade jag direkt i sjukvården. Klockan 15.45 ringer far och berättar att modern är på väg med ambulans till sjukhuset - Europas modernaste - i Sunderbyn.
Hon har fallit ner för bron - den vi skulle ersätta med en ramp för hur länge sen som helst. Tänk om vi hade haft lite förebyggande vård här i kommunen så skulle det varit ordnat för länge sen.
Och änglar finns - men de är alldeles för få. Fast alla var änglar som var där - bara så att ni förstår vad jag menar. När jag kommer så vet de direkt var mamma finns. Men att hitta någon som kan hjälpa henne att kissa är alldeles omöjligt. När jag väl hittar en trevlig sjuksköterska får jag frågan om jag frågat "där nere". "Vi är nämligen uppdelade på kirurg och medicin." Man kan ju undra - som icke sjukvårdsanställd - vem som har hand om kisseriet?
Och ska du bli undersökt - så var glad om du får en läkarstuderande som det stod på Kerstins skylt. Jag kände igen frågorna sen jag varit där tidigare akut med fadern. Så det är väl lite väl pedagogiskt med alla omständiga frågor. Men aldrig har jag blivit så väl omhändertagen och undersökt, sa mamma. Hon såg inte namnbrickan så hon hade inga förutfattade meningar!
Och sen kom Jan, underläkare, och var helt underbar. Han försökte pedagogiskt förklara för henne att hon faktiskt skulle få bli kvar på sjukhuset. Själv trodde hon nog att hon måste gå i försvar och förklara att hon faktiskt skulle känna sig trygg om hon fick stanna.
Fast en liten baktanke biter sig fast - gammal tant prioriteras inte så högt. Högljudd man i rullstol verkar gå före.
Och varför står polisbilen utanför akuten i flera timmar en fredagkväll?
Ja, nu vet ni vänner varför jag inte svarat i telefon ikväll! På återhörande!