Mera tuppjuck och björnfobi
Hungrig som en varg äntrade jag Kvantum i akt och mening att köpa allt gott jag bara önskade att äta denna poängfria dag.
Ovanligt lite provsmakarskålar - salami på kalkon inte någon favorit. Höjdare kan jag inte uttala mig om - har lite svårt med kalkon - om det inte är tillagad på normalt sätt - helstekt i ugn. Som när jag var liten.
Nåväl; marinerad vitlök (liten burk), Bavaria blue (väldigt liten bit), Naturgodis 154 gr, Premiyum godis 240 gr (låter mindre med gram än hekto), 100 gram av Kvantums starkaste salami, kladdkaka (liten, liten pyts från Frödinge) och vaniljsvisp till dito. Inte klokt - och så en rejäl bit falukorv - original utifall jag skulle hamna vid någon brasa.
Och tuppjuck är det när jag tar salamiburken redvid mig på passagerarsätet + Premiyum godiset, 240 gram. Och innan Sunderbyn har jag stoppat i mig allt utom några ynka godisar på botten av pappåsen.
Problemet nu är bara att jag inte vill ha någonting mer av allt jag köpt - tuppjucket är över!!! Möjligen en korvbit för att dämpa den lite däva, äckliga söta känslan. Tydligen har godiset tagit över salamin.
Den som lever får se - får väl ta resten av snasket till föräldrarna i morgon. Dock är det nog inte lönt att lämna marinerade vitlökar dit.
Den som lever får se om inte jag har rätt också om björneländet. Nu är det incident på incident. Frågan är väl inte OM det händer utan NÄR det händer. Frågan är om hur våra "skansenvänner" kan och vill ta ansvar då?
Hela min uppväxt var vi lyckligt skonade från björnar på Sunderbyskogen. Frågan är vem som är lyckligare nu - med björnarna.
Nä, buss på dom och skjut av. Låt inte några "skansenromantiker" riskera/offra människoliv.
Nu ska jag leva ett hemligt liv till i morgon någon gång!