När det regnar på prästen...
Idag känns det lite bättre i partiledarefrågan. Även om vi i Norrbotten hade en strategi att låta några ytterlgare "plantor" växa till sig innan vi ville aktualisera partiledarfbyte känns det i alla fall riktigt bra att vi har så många duktiga tänkbara kandidater.
Birgitta Olsson var strålande i någon av morgonsofforna i morse. Nyamko hade vunnit en omröstning i Aftonbladet med 1,5% fler röster än självaste Jan Björklund.
Lite lustigt blir det också när nu kritiken mot Leijonborg om "högervridning" och "toppstyrning" besvaras med att den så kallade "högerfalangen" vinner mark.
Kommer osökt att tänka på ordspråket "När det regnar på prästen så stänker det på klockaren". För mig är det nog fler än Leijonborg som symboliserar "kravpolitiken". Den kritiken borde rimligen stänka ner flera av "klockarna" - kandidaterna.
Det blir spännande att se hur det bemöts av den så kallade social-liberala falangen?
Därmed inte sagt att all "kravpolitik" skulle vara oliberal. Till och med Carl B Hamilton lyckades bra med att förklara att kraven i skolpolitiken verkligen är genuint liberal. Baylan har ju också hjälpt oss med det "det handlar ju om att inte svika arbetarklassens barn" som han sa på sossekongressen 2005.
Svårare hade Marit Paulsen det med varför det var ett stort men för Cecilia att vara småbarnsförälder medan det aldrig nämnts som något problem för Jan Björklund - trots två barn var i någorlunda samma ålder. Fast Marit - med sin självklara pondus - klarade det förstås galant med att hävda att hon sagt att hon vill "skona" både män och kvinnor från partiledarskap när de har småbarn.
Fast Birgitta tog chansen att åskådliggöra varför feminismen behövs!
Som ny inom politiken lyssnar jag mest för första gången i mitt liv mer än att själv tala för allt är så nytt.För mig handlar det om att förena denna för mig nya värld med de världar jag känner,inte helt enkelt för det uppstår så många frågor och funderingar.En har funnits med en stund nu och det är politik och mobbning.Förekomer det mobbning inom politiken? Jag återkommer i frågan,jag funderar.... Kram kram!
Skvaller,smutskastning,maktstrid och kamp.
Medias drev,kom följ,slit och töj.
Sanning
och lögn som vrids,som vänds ut och in,vem vet till slut upp eller ner.
Vi ser,vi läser och tror för att kanske inget veta.
Antingen är något svart eller vitt eller inte alls,slut och punkt.
Det trampas,någon hamnar under,vassa armbågar som stöter
för de som vill komma fram,hungern mal.
Många vill komma fram,många vill komma upp.
Det måste få kosta,men helst ska någon annan betala.
Vassa tungor som sårar utan tanke,pennor som glöder och göder.Men vad är sant,vad är rätt och riktigt?
Någon har gjort ett misstag.
Nu kalkyleras,nu beränknas,släpp bomben i rättan tid.Nu ska dom få dom små.Nu är dom uträknade.
Nu beräknas procenten,nu slickas det om munnen.
Nu lurpassas det,nu läggs fällor.
Kom bara kom sa stora stygga vargen.Kom.....
Ja, jag trodde väl att det skulle saneras lite grann när ansvarig utgivare på Expressen dömdes i Persbrant fallet.
Men icke! När man är part i målet på något sätt är det lite svårt att veta hur objektiv man är - men jag min bedömning grundas rent allmänt på hur de stora drakarna behandlar sanningen.
De manipulerar medvetet läsarna. De har de alltid gjort med löpsedlarna men nu är det genomgående i hela tidningarna.
Vi måste fostra kommande generationer att aldrig lita på det som står i tidningarna. Och det är trist!
Vem bär ansvar för att politiken blivit någon form av skuggboxning med inslag av kick(helst under bordet).Med en och annan armbåge i ögat med rejäl flax och därefter rejält tilltagen skadeglädje.
Är detta vad vi med stolthet vill,bör,kan eller ska föra vidare till kommande generationer?
Jag anser att Socialdemokraterna bitvis haft snudd på mobbarmentalitet i kombination med rejält tilltaget rävspel.Göran Persson himself var ju ett lysande exempel på det bitvis när han inte visste att kameran fortfarande rullade.....
Jag saknar den gamla tidens socialdemokrater!
Vidsynthet,ödmjukhet och respekt för andra,
till förmån för fåfänga,arrogans och påstridighet där människor behandlas nedlåtande.
Jag är glad att jag blev Folkpartist!
*skratt*
Oj i stället för ska det ju vara och inte förmån,nu bidde jag snurrig....