Så nära "retreat" jag kommer
Lämnade jobbet vid 14-tiden. Inhandling - nä inte det som numera anses normalt på fredagar - utan inhandling till mor och far. Mat för helgen och lite till.
Sen hem - och i med kappa i tvättmaskin. Läge för middagsvila klockan 15.00. Med väckning 16.30. Flyttat till 17. Och sen klev jag upp 17.30.
Inte riktigt 100 pigg. Vaknade natten mot idag med lite frossbrytningar.
Nå i alla fall har jag pulat på här hemma sen dess - och kollat att jag har rena kläder när jag ska dra mot Örebro i morgon bitti.
Har gått här i min tystnad = "retreat" och funderat på livet. Framför allt det förenklade livet. Hur vanligtvis kloka människor kan ha så extremt förenklade lösningar på svåra problem.
Och hur en del utav oss lever "kulissliv" - kom jag att tänka på när jag såg om franska valet. Hur de stod där i talarstolarna och försökte smila in sig hos väljarna. Nå förbindligt kan jag väl inte säga om "antiglobaliserings" företrädaren - Frankrikes svar på Peter Eriksson eller någon blandning av honom och någon kommunist, kanske. Vi är oss själva nog - bara jag får köra stadsjeep!
En del har jag funderat på partiledarefrågan - det kan inte förnekas. Tänk om människor kunde ha lite historiskt perspektiv. Inte stenåldern - men åtminstone 25 år tillbak i tiden.
En del av dem som nu ropar på socialliberalism var med redan 1983 då Bengt Westerberg valdes till partiledare. Hade "soialliberalismen" i partiet (inklusive mig själv) fått råda så hade historien inte haft någon Westerberg effekt. Bengt var ett riktigt "högerspöke" för "di socialliberala". Den dåvarande gruppledaren i Luleå hade nog åkt och satt potatis iställer för att vara på landsmöte om inte 1 oktober varit lite sent för dylik sysselsättning.
Och hade en del av Leijonborgs nuvarande belackare fått som de ville 2001 (ungefär samma nu som 2001) hade vi inte haft någon Leijonkung 2002. Men då var det många som ville sola sig i "karisman under de osexiga ögonbrynen"!.
Ibland undrar jag att om vi som inte har tillräckligt karisma lämnade partiet - hur många skulle det bli kvar då? Och vilka???
Kanske det är som det sägs- att det skulle vara bra tyst i skogen om bara de fåglar sjöng som sjunger bäst?
Så inser jag att jag nog absolut kommer att få träffa Britta Bjelle i helgen. Och kanske Gustav. Och Marika. Och båda barnen varav ett heter Lars. Och hon heter...? (jäklar)
Oj, vad roligt det plötsligt blev att få stiga upp klockan 4 och åka till Örebro!!