"Herre jomala"
Har haft en kanonbra dag - och ett mindre lyckat slut på kvällen. Alltså jag menar verkligen inte middagen med partikompisarna - den var hur trevlig som helst - men sen då?
Fortfarande problem att fixa över kort från telefonkameran till datorn.
Av och på - på och av - men inget funkade.
Nu får jag nog rådfråga kollega Camilla. En tanke som funnit länge. Men alla har ju så bråttom alltid!
Nu ska jag natta!
Jag har träffat två människor i dag som lämnat fotavtryck i mitt hjärta.
En som far illa just nu i dag där ledsenheten och besvikelsen står att utläsa tydligt och klart i hennes ögon.En personlig assistent som efter 7 år hos samma brukare blivit övertalig då denne flyttat.Nåväl sånt kan ju hända och måste få hända men det som inte under några som helst förhållanden för ske är att arbetsgivaren behandlar sin personal illa,nedlåtande och kränkande.Jagar,hetsar och stressar sin personal.Det är helt oacceptabelt!!
Denne underbara unga kvinna har fått höra att hon inte har några rättigheter utan endast skyldigheter.Själv sa hon till mig-Ja,man kanske inte är mer värd än en slav....Hmm...
Person nummer två träffar jag då jag så cyklar förbi Coop på vägen hem.Hon berättar att hon arbetat 18 år för Luleå Kommun.Hon har varit med om att starta upp ett gruppboende.En dag är en brukare på väg att falla och hon tar upp fallet och förhindrar att brukaren skadas.Själv skadar hon sig och blir sjukskriven.För Luleå Kommun är hon inte mer till någon nytta och facket har inte haft energi & krut nog.Hon är bara så lycklig över att jag lyssnar och att jag tror på henne.
Fy hur människor tillåts bli behandlade.Vilken usel personalpolitik!
Men vänta bara...tillsammans blir vi starka,tillsammans blir vi oslagbara båda två,vi alla,tillsammans...
Jag önskar jag kunde finna de rätta orden för alla de händer som hjälper. Alla de hjälpare som finns där, de som tröstar dig när du som allra mest behöver det.
De varma händer som vänder din värkande kropp när tiden känns
lång och gryningen är allt för långt borta.
De människor med omtänksamma händer som tröstar och smeker dig till ro, de som torkar dina tårar och tillsammans med dig vakar när hopplösheten och smärtan sover i din säng.
De som torkar dina tårar, de människohjärtan som försöker trösta dig, ge dig mod samtidigt som deras händer vänder din kudde så det känns svalare och skönare. De som ger dig sin kärlek och omtanke för de bryr oss om dig precis som du är. Det kallas ovillkorlig kärlek och finns än i dag. Vi undersköterskor, vårdbiträden och personliga assistenter som står de som behöver det som allra mest nära är ett levande bevis på detta. Vi kommer alltid att finnas där vid din sida när din kudde behöver vändas, när du behöver närhet och tröst. Med kunskap och hjärta finns vi där för dig när din hand behöver en annan hand för att finna trygghet och ro. Vi är stolta över att finnas för dig, leendet och tacksamheten i dina ögon ger oss kraft och mod att förstå att tillsammans blir vi starka, tillsammans är vi oslagbara, båda två.