Som traditionen bjuder
Att jag blev lite extra stressad över att man tjuvstartat med surströmming har att göra med en annan sak också.
Sen hur många år sen tillbaka i tiden så brukar vi äta surströmming så där en vecka - fjortondagar före premiären. Då kan man nalla lite småpotatisar ur landet och äta surströmmingen när det är som allra bäst.
Och så kommer jag på att vi gjort det sen slutet av 80-talet. Sen gamla fastrarna flyttade till Lergärdan så hämtade vi alltid hem dem till dessa surströmmingsfester.
Så jag blev lite stressad i morse - när vi nu skulle hinna med fjolårets strömming.
Men fader Yngve var bortbjuden på fest uppe i skyttepaviljongen så vi kvarvarande kvinnor ställde till surströmmingsfest.
Och på det den fantastiska citron kaktus sorben som säljs med märket SIA. Några skivor melonfärgad melon - vars namn jag glömt (utsidan är svagt grön).
Kaffe och två delicato cocosbollar fulländade måltiden och nu känns soffan frestande.