Ett bloss!
Vare sig Karl P eller Norrporten har ansträngt sig ett enda dyft. Det sägs att Norrportens dyra konsulter har kopierat något som finns i Helsingfors. Är det någon som ens sett enda penndrag på en tänkt lösning med fasaden kvar?
Bara ett spel för gallerierna. Respekt hade jag kunnat ha om de tagit fram något med en prislapp - som till exempel visat på en fördyring. Då hade det ju funnits något att lägga i vågskålarna.
Som du väl vet Ylva och säkert en hel del andra också tillhör inte jag de närmast sörjande när det gäller Fritz Olsson husen. När du liksom jag sett förslag på vad som kommer istället kommer även du att "smälta" tror jag. För om sanningen ska fram så vad är det som är så ovärdeligt i dessa slitna och fula fasader?
Visst är det skönt att vi törs tycka olika "hemma hos oss",att vi är trygga med varandra,respekterar varandra och till och med törs kramas! Hemma på vår gata där....
Ja, Nisse, det är som med dig och mig. Vi är lite slitna med gnagda och fula fasader. Men vem skulle vilja vara utan oss?? Och bara ha såna "läckerbitar" som Ylva och det ännu yngre gardet??
Det fina med riktig skönhet är att man kan bli vackrare med åren om man låter hjärtat vara med.Om man inte förhärdar sitt hjärta. Den äkta skönheten förädlas. Den äkta och sanna skönheten kommer av och genomsyras av det väsen som är du, verkligen du. Där alla åldrar finns sida vid sida i harmoni, där barnet kan betrakta gamlingen och tvärtom. Den sanna skönheten finns i hjärtat, ju mer vi ger ju mer får vi och skönheten förädlas. En vacker yta utan själ, utan värme och personlighet är just bara vad du ser. Skönhet är mer än att se och betrakta, skönhet är även att känna och uppleva. Skönheten är tidlös till sin natur.
Det vet väl både du och jag Ylva att just vi är av just den sort som även om tiden tär så kan ingen vara oss förutan. Den dag eller kanske tid då vi tar ner skylten går absolut också världen under och det med dunder och brak för så är det ju bara och det kan ju ingen människa ändra på eller hur? Så vi måste fortsätta ännu några år till även om krackeleringarna då gör att vi inte kan gå ut när det är ljusan dag så får vi se till att mörkret och natten tillhör oss.Men så luggslitna som Fritz Olsson husen är kan vi aldrig bli tro på mej Ylva för det vet jag.
*skrattar gott*