Strutz refleXioner

Det tog sin tid att hämta sonen på Kallax - 1 timmes försening. Men före det gjorde jag min plikt - 1 kilometers simning och ikväll var det behagligt ensamt i bassängen. Helt ensam de 14 första längderna. Och då är det frihet av största mått. Det är så att jag nästan inbillar mig att jag är Ester Williams (för er som minns henne) och vill upp på svikten (heter det så?) som inte finns.

Men nu är jag trött - och ska lägga mig framför TV:n. Drömmen om 21.53 bussen in till stan lär förbli en dröm även i kväll.

See you tomorrow!