Jag vill lysa i neon
Äntligen hemma! Förseningar nästan 1 timme. Och usch vad mycket förändringar det är på flyget. Så länge sen jag flög är det väl inte?
Nu måste personalen "picka" in på en handdator när jag nedsjunken i flygplansfotöljen tröstade mig för förseningen med mörk choklad och en picke liten flaska rött vin - som jag inte ens drack upp. Tänk att jag alltid glömmer att rödvin på flyget är äckligt kallt!
Men i alla fall; varför har taxi så gammeldags nästan griffeltavlor där ens namn ( i bästa fall) står uppskrivet för den förbeställda flygtaxin. Var i dessa tidevarv inte små handdator med typ små platt-tv skärmar där ens namn kan lysa i neon? Det ni - tänk vad extra glad jag skulle bli då att återvända till kära gamla Luleå.
Kära gamla Luleå och Kallax där jag i morse var tvungen att först "strippa" genom säkerhetskontrollen (tack för den - men måste det vara exakt likadan och förutsägbar på varenda lite sketen flygplats?) och sen legitimera mig två gånger. Först fram till disken och få boardingkort och sen fram förbi samma dam igen - från vars åsyn jag inte varit en enda sekund. Och ändå skulle hon nöta på mitt körkort.
Men Räddningskostnadsnämnden var en liten höjdare - faktiskt. Först träffade jag en mycket trevlig man med vitt hår och vitt skägg och med en västgötsk dialekt som skulle fått kusin Kerstin att gråta av nostalgi.
Tyckte han verkade bekant och förstod att vi skulle på samma ställe när han började tilltala mig med Ylva. Och det visade sig vara en gammal bekant från tiden i Svenska Brandförsvarsföreningen eller SBF som vi invigda säger. Han var ordförande nu för den eminenta nämnden.
Och ni förstår vilket fint uppdrag detta måtte vara - före rikspolischen Karl Persson (hette han så?) har varit ordförande tidigare. Herrare började prata om Karl P:s tid och ni förstår att jag fick andra associationer.
Men ärende och diskussionerna var verkligen intressanta. Vår uppgift är att i tvistiga ärenden försöka avgöra vilka kostnader som ska falla på kommunerna - räddningstjänstinsatser - och vilka som ska regleras via försäkringar - restvärdesåtgärder (lite förenklat uttryckt).
Efter fyra timmars intensiv diskussion var vi färdiga - och jag fick åka taxi med ordförande för Malmö(s) kommunfullmäktige. En trevlig man - vars namn jag inte ska skriva för det blir inte rätt. Har "svårt" för män med dubbelnamn. Men "vithårig" gubben hette Nils-Olov Sandberg.
Och apropå Sandberg så fick jag påringning av Anders Sandberg, Lulebo, idag. Han ville invitera mig till utbildning för styrelseledamöterna i nämnda bolag. Det var Camilla som "nominerat" mig till detta uppdrag - dock är jag och folkpartiet principfasta - jag ska inte sitta i kommunkoncernens styrelse och samtidigt granska mig själv som ledamot i ett dotterbolag. Den platsen kommer Lars Anehagen att fylla med den ären.
Eftermiddagen blev liksom lite ledig. Träffade min fd sambos sons fd hustru. Hon bor numera på Jakob ....någonting gata inte långt från Stockholms stadshus. I en ny lägenhet - hur mysig som helst ni vet i ett sånt där riktigt gammalt Stockholms hus. Och dessutom en helt underbar kvinna att umgås med. Bulgariska Gina! Vars lika underbara gamla föräldrar tyvärr är döda nu sen några år.
Så det blev mitt arvode för dagen - Räddningskostnadsnämnden (liksom hemvärnsuppdraget här hemma) är såna där hedersuppdrag där man får vara glad att man får sina resekostnader betalda.
Om det finns något här hemma att kommentera har jag inte hunnit titta på - och nu är jag hur trött som helst.
Dagens lokaltidningar lämnade jag på en liten bar vid centralstationen. Tänkte att det kunda komma någon till Stockholm inflyttad norrbottning som kunde få en nostalgitripp!