Strutz refleXioner

Eller dit det "å bär" - men det kändes nästan som överkurs att packa ned badkläderna även denna morgon. Rädd för återfall i det som varit mitt signum med motion - först allt - och sen ingenting. Dast det signumet lämnade jag faktiskt 2001. Sen dess har det faktiskt varit rätt konsinuerlig motion.

Men jag tar med dem utan krav på prestation. Jag har lite såna mentala övningar. Ska aldrig beträda badhuset utan att simma minst 500 meter. När jag simmat 30 längder kan jag med hedern i behåll kliva ur bassängen. Och det är som frivilligt att göra de 10 sista - vilket renderar i att jag nästan alltid gör dessa också.

Såg att Stefan Tornberg nu lämnar kommunfullmäktige. Det blev en kort jungrutur för Stefan men jag vet hur ansträngande ett riksdagsmannavärv är för ambitiösa personer. Och Stefan tillhör den skaran - liksom mina tidigare riskdagsledamöter Anna och Britta (Bjelle).

Haparanda bryter i(s)en. Nu anlitas ett privat företag för att driva äldreboendet Klippan. Men hur kul är det för företaget när socialnämndens ordförande Marlene Haara uttalar sig i tidningen. "Visst har vi våra farhågor..."

Sorgligt är det dock så det föreslår att det kunnat hända igen. Att en psykiskt sjuk person bara rakt av knivhuggit och dödat en 8-årig pojk. Förutom den obegripbara sorg som drabbar familj och vänner så är det förmodligen så att mängder av barn drabbas av ångest och rädsla. Men visst var det så ändå att regeringen faktiskt uttalat sig om mer av villkorlig frigivning. Det vill säga bättre koll och kontakt med utskrivna så att de verkligen tar sin medicin och inte förfallet till missbruk. Minst sagt brådskande och nödvändigt både för offrens skulle och förövarnas.