Tappat greppet
Nu blandas semester och korta inhopp i jobbärenden så jag blir ambivalent åt vilket håll jag ska ta mig. Men mest har tiden idag gått åt till ärenden med föräldrarna. Optikern tog sin dryga två timmar inklusive restiden. Sen tog vårdcentralen - se nedan - sin tid. Så det hela utspann sig mellan 09.00-14.00 ca.
Optikern skickade med att far borde söka upp vårdecentralen för att han var irriterad i ögonen. Och tok gjorde som galen sa. Vi åkte förbi i Gammelstad och det verkade funka bra.
Sätt er ned så kommer mottagningssköterskan strax. Efter 35 minuter och en mottagningssköterska som meddelade att hon skulle gå upp och äta började jag ana ugglor i mossen. Och då hade jag redan varit ut en gång och meddelat mor som väntade i bilen att vi också väntade.
Efter 45 minuter gick jag till receptionen igen. Och då fick jag veta att mottagningssköterskorna ( 2 stycken framkom det senare) hade så mycket att göra. Fyra patienter hade de haft. Fast ingen hade i alla fall passerat in under tiden vi satt där? Och inte ut heller?
Men fart blev det och vi fick komma in till syster Eva som beklagade att vi fått vänta - det var så mycket för de var kort om folk i semestertider och måndag och allt.
Alltså problemet satt ju förstås i receptionen. Hade vi vetat att det var SÅ mycket så hade vi lika gärna kunnat boka tid nästa dag eller nästa dag eller nästa dag.
Receptionen är en nyckelpost i tider av lite resurser - tänk på det ni som planerar. Sen kan jag ju undra varför distriktssköterskor inte får skriva ut medicin för ögoninflammationer - de torde väl ha sett såna förrän mången av stafettläkarna var blöjfria? Särskilt märkligt ter det sig när de också har tillgång till journalen på skärmen.
Ja, sen har det varit lite av varje i form av ostrukterade insatser för söndagens släktträff. Försökte bland annat hämta ett 2,4 meter långt bord med min lilla Jazz - det missade på en och en halv centimeter. Backspegeln var i vägen och jag bedömde kostnaden för den som onödig i sammanhanget.
Och i kväll har jag kollat resvägen från Malmö till Nice. En sträcka på 181,6 mil. Vilket var en felbedömning från min sida med 100 mil vilket jag också lyckats lura i några utan protester. Tur att jag inte visste att Jens skulle köra den sträckan ensam med husvagn!
Nu ska jag i alla fall kasta mig rakt in i en krimmare på TV. Kan tro med det oflyt jag haft idag att den är bra. Och att den alldeles strax är slut.
Hör av mig i morgon!
Optikern skickade med att far borde söka upp vårdecentralen för att han var irriterad i ögonen. Och tok gjorde som galen sa. Vi åkte förbi i Gammelstad och det verkade funka bra.
Sätt er ned så kommer mottagningssköterskan strax. Efter 35 minuter och en mottagningssköterska som meddelade att hon skulle gå upp och äta började jag ana ugglor i mossen. Och då hade jag redan varit ut en gång och meddelat mor som väntade i bilen att vi också väntade.
Efter 45 minuter gick jag till receptionen igen. Och då fick jag veta att mottagningssköterskorna ( 2 stycken framkom det senare) hade så mycket att göra. Fyra patienter hade de haft. Fast ingen hade i alla fall passerat in under tiden vi satt där? Och inte ut heller?
Men fart blev det och vi fick komma in till syster Eva som beklagade att vi fått vänta - det var så mycket för de var kort om folk i semestertider och måndag och allt.
Alltså problemet satt ju förstås i receptionen. Hade vi vetat att det var SÅ mycket så hade vi lika gärna kunnat boka tid nästa dag eller nästa dag eller nästa dag.
Receptionen är en nyckelpost i tider av lite resurser - tänk på det ni som planerar. Sen kan jag ju undra varför distriktssköterskor inte får skriva ut medicin för ögoninflammationer - de torde väl ha sett såna förrän mången av stafettläkarna var blöjfria? Särskilt märkligt ter det sig när de också har tillgång till journalen på skärmen.
Ja, sen har det varit lite av varje i form av ostrukterade insatser för söndagens släktträff. Försökte bland annat hämta ett 2,4 meter långt bord med min lilla Jazz - det missade på en och en halv centimeter. Backspegeln var i vägen och jag bedömde kostnaden för den som onödig i sammanhanget.
Och i kväll har jag kollat resvägen från Malmö till Nice. En sträcka på 181,6 mil. Vilket var en felbedömning från min sida med 100 mil vilket jag också lyckats lura i några utan protester. Tur att jag inte visste att Jens skulle köra den sträckan ensam med husvagn!
Nu ska jag i alla fall kasta mig rakt in i en krimmare på TV. Kan tro med det oflyt jag haft idag att den är bra. Och att den alldeles strax är slut.
Hör av mig i morgon!
Kommentarer
Trackback