Vår tids tragedi?
Är det det här man kommer att tala om om 50 år - hur utskrivningen av antidepressiva mediciner till ungardoma mellan 15-19 år mer än fördubblades på mindre än 7 år? Hur vi trodde oss lösa problemen med detta. Expressen ställer den frågan idag.
Har upplevt både panikångest och anorexia/bulimi med vidhängande antidepressiva mediner. Inte som konsument av dem - det lät nästan så - men i min nära omgivning.
Åtminstone i två fall har det bara varit inkörsporten till mer problem - och ledde i båda fallen till alldeles för tidig död.
Alldeles för dålig uppföljning vår sjukvården. När pillrena inte räcker att bota ångesten och vården inte skriver ut mer och starkare är en väg att "piffa" upp dem med lite alkohol. Konsekvenserna kan bli förödande - och samhället tar i alla fall inget ansvar.
Bättre måste vi kunna!
Detta med samhällets ansvar,det vill säga vår allas ansvar.Det är inte konstigt att det kollektiva ansvaret till synes sviktar då var och ens egna ansvar och samvete krymper allt för fort.Det är inte konstigt att det ansvaret krymper då samhällstrenden är att var och en skall stå sig själv närmast.Sköt dig själv och skit i andra.Det har pågått länge nu och lett till en hopplöshet som gnager
våra husfasader men inte minst har det lett till att någon kan sparkas i hjäl på öppen gata utan att någon kanske reagerar.Det är inte mitt ansvar säger en.Det är inte mitt bord säger nästa.Ett samhälle där man armbågar sig fram.Där framgång tillåts kosta,måste få kosta men helst ska någon annan betala förstås.
En gång kom Dalai Lama till ett land och frågade efter landets ledare.Blev så visad till landets politiske ledare.Då efterlyste Dalai Lama landets andlige ledare och underströk att i det land där andlighet saknas där svälter människorna.Kanske är bristen på ansvarskänsla ett symtom på andlig nöd och svält.Eller kanske får vi alldeles för lite till livs vad gäller etik och moral
när vi går genom livet.Men inte minst låt hoppet om det goda i världen leva,när det och låt det växa,om så vore mot alla odds.Världen och vi alla behöver hopp för att leva,kanske till och med överleva.Sist men inte minst,vad är det för fel på kärlek och att bry sig om någon,sant och äkta?En varm kram om dagen håller doktorn borta fasiken så mycket bättre än några skivor hårdbröd!