Godmorgon vänner
fast det nästan är lunch med mina normala mått. Men dagen och kvällen igår var inte normal - fast ändå normal om jag jämför med hur det brukar vara med två dagars fullmäktige på raken.
Inte somnade jag på mage på soffan klockan åtta som jag tänkt mig. Och inte steg jag upp klockan 3 heller för att hinna läsa på lite mer inför dagens möte.
Nä, sista telefonsamtalet avslutade jag 11.20 (eller 23.20 om ni så vill) - så jag insåg det lönnlösa att stiga upp klockan 3. Det blev tom sovmorgon till klockan halvsex!
Istället har jag rationaliserat bort skrivandet av tidningskrönikan - vilket jag meddelade prenumeranterna sent i går kväll (tack för tipset Marja-Liisa). Fick dessutom ett uppmuntrande svar av en av dem om att det var bra att jag visade en sån mänsklig sida. Tack Nils, från "morgonmonstret".
Men ingen tidningskrönika innebär också att jag inte kommer ihåg om jag retade mig på något särskilt.
Men en sak som gladde mig verkligen var kommunledningens uppvaktning för privatläkarna i Luleå. Knappt man tror det är sant. Kanske därför extra glädjande! Mer sånt! Kuriren idag!
Tackar också för ledaren i dagens Kurir
Fler morgnar utan tidningskrönika och jag blir hedermedlem i positiva klubben.
Fast när jag nu ser tidningarna så inser jag att jag vant mig att läsa dem två varv - första skumma och sen läsa och skriva. De känns olästa. Vissa av oss är lite tröga - så tidningskrönikan är nog bra för mig.
Inte somnade jag på mage på soffan klockan åtta som jag tänkt mig. Och inte steg jag upp klockan 3 heller för att hinna läsa på lite mer inför dagens möte.
Nä, sista telefonsamtalet avslutade jag 11.20 (eller 23.20 om ni så vill) - så jag insåg det lönnlösa att stiga upp klockan 3. Det blev tom sovmorgon till klockan halvsex!
Istället har jag rationaliserat bort skrivandet av tidningskrönikan - vilket jag meddelade prenumeranterna sent i går kväll (tack för tipset Marja-Liisa). Fick dessutom ett uppmuntrande svar av en av dem om att det var bra att jag visade en sån mänsklig sida. Tack Nils, från "morgonmonstret".
Men ingen tidningskrönika innebär också att jag inte kommer ihåg om jag retade mig på något särskilt.
Men en sak som gladde mig verkligen var kommunledningens uppvaktning för privatläkarna i Luleå. Knappt man tror det är sant. Kanske därför extra glädjande! Mer sånt! Kuriren idag!
Tackar också för ledaren i dagens Kurir
Fler morgnar utan tidningskrönika och jag blir hedermedlem i positiva klubben.
Fast när jag nu ser tidningarna så inser jag att jag vant mig att läsa dem två varv - första skumma och sen läsa och skriva. De känns olästa. Vissa av oss är lite tröga - så tidningskrönikan är nog bra för mig.
Kommentarer
Trackback