Jag har stillat min häftiga själ
Jag inser att jag har stillat min häftiga själ - på gott och ont. Jag brukar normalt känna mig som en skämt teckning när jag är inblandad i någon trafikincident. Lite stirrig, arg och viftande med armar.
Men i morse blev jag påkörd lite lätt bakifrån i Kulturens Hus rondellen. Det var lite köigt i modden och trafiken stod i princip still. Då kände jag ett konstigt ryck - knyck i nacken (nej - ingen wiplash kraft i den). Och visst bilen bakom hade knuffat på mig. Lite längre fram strax efter rondellen stod två bilar vars förare också hade något otalt med varandra. Så goda råd var dyra - var skulle jag stanna. Jo, den röda bilen följde efter mig - och markerade att han tänkte svänga in på trekantsparkeringen.
Nåväl - jag gick ut och bara log - och gemensamt tittade vi på bilen. Inget syntes i alla fall men jag lovade att göra en lätt tvätt av bilen för att kolla att det inte var någon spricka eller så. Vilket det inte heller var.
En som inte stillat sin själ är sonen. Nu är han så förbannad att han inte orkade åka tillräckligt fort i Vasaloppet (han var tvungen att bryta för att hinna med flyget) så nu har han investerat i sportgrejor för dryga 3000 spänn. Motionscykel (för inenbruk) och pulsband bland annat. Och anmälan till Vätternrundan. Och pulsbandet visade att han inte alls tränat tillräckligt intensivt - så nu hade han anmält sig som frivillig till en stafettsträcka i Nederluleå stafetten - 4 kilometer - som skulle gå fort!!!
Och ni kan inte gissa med vem jag ska fira Kvinnodagen - men för denna min kära dagbok kommer det naturligtvis att avslöjas senare i kväll.
Men i morse blev jag påkörd lite lätt bakifrån i Kulturens Hus rondellen. Det var lite köigt i modden och trafiken stod i princip still. Då kände jag ett konstigt ryck - knyck i nacken (nej - ingen wiplash kraft i den). Och visst bilen bakom hade knuffat på mig. Lite längre fram strax efter rondellen stod två bilar vars förare också hade något otalt med varandra. Så goda råd var dyra - var skulle jag stanna. Jo, den röda bilen följde efter mig - och markerade att han tänkte svänga in på trekantsparkeringen.
Nåväl - jag gick ut och bara log - och gemensamt tittade vi på bilen. Inget syntes i alla fall men jag lovade att göra en lätt tvätt av bilen för att kolla att det inte var någon spricka eller så. Vilket det inte heller var.
En som inte stillat sin själ är sonen. Nu är han så förbannad att han inte orkade åka tillräckligt fort i Vasaloppet (han var tvungen att bryta för att hinna med flyget) så nu har han investerat i sportgrejor för dryga 3000 spänn. Motionscykel (för inenbruk) och pulsband bland annat. Och anmälan till Vätternrundan. Och pulsbandet visade att han inte alls tränat tillräckligt intensivt - så nu hade han anmält sig som frivillig till en stafettsträcka i Nederluleå stafetten - 4 kilometer - som skulle gå fort!!!
Och ni kan inte gissa med vem jag ska fira Kvinnodagen - men för denna min kära dagbok kommer det naturligtvis att avslöjas senare i kväll.
Kommentarer
Trackback