Men i hela världen kan man lita på?
En fråga som är högst relevant efter gårdagens Uppdrag granskning. Även om jag har svårt att förstå Josefssons insinuation i början att historien om Markus som blev sparkad till döds skulle bäddat för regeringen Reinfeldt. Jag såg nu inte varje detalj i programmet - men jag har nog ändå svårt att se just den kopplingen även när prorammet var slut.
Däremot så måste väl programmet ändå resultera i att media - både i TV världen och tidningarnas värld börjar besinna sig. Det finns mycket som tyder på att pressetiska regler viker sig rejält för att rubriksättarna ska kunna leva ut sin kreativitet.
Och vissa tidningar verkar ha sin egen Agenda och bestämda mål. Låt mig nämna ett exempel från folkpartiets värld som har viss bäring på den aktuella debatten med partisekreterare Erik Ullenhags kritik av centern.
Folkpartiet har haft en mediagrupp sen en tid tillbaka. Förmodligen ett uppdrag från landsmötet. För några månader sen blev den klar med sitt arbete och det presenterades i en debattartikel. Artikeln var undertecknad Lars Leijonborg, partiledare och med Tobias Krantz och Cecilia Wiklström som medskribenter (arbetsgruppen). Den publicerades av DN undertecknad av "Lars Leijonborg, utbildningsminister".
Vilket gav DN möjlighet att "skapa" en konflikt genom att fråga övriga allianspartier om deras syn på utbildningsministern åsikter?
Idé-, debatt och utvecklingsarbetet måste få fortsätta inom partierna - inte minst gäller det ett liberalt parti. Lars Leijonborg måste - så länge han är partiledare - och kunna uttala sig för det inre arbetet i partiet.
Är det pressetiskt rätt att en debattredaktion ändrar avsändare på en debattartikel enligt ovan för att kuna skapa rubriker om oenighet?
Jag lovar - vi har kollat med andra som fått artikeln - att avsändaren verkligen var Lars Leijonborg, partiledare och de andra två från arbetsgruppen.
Lokala "morgonekot" kommer vid nästa lilla rast - har ett och annat att säga om pressetik även vad gäller pensionsaffären i Boden.
Däremot så måste väl programmet ändå resultera i att media - både i TV världen och tidningarnas värld börjar besinna sig. Det finns mycket som tyder på att pressetiska regler viker sig rejält för att rubriksättarna ska kunna leva ut sin kreativitet.
Och vissa tidningar verkar ha sin egen Agenda och bestämda mål. Låt mig nämna ett exempel från folkpartiets värld som har viss bäring på den aktuella debatten med partisekreterare Erik Ullenhags kritik av centern.
Folkpartiet har haft en mediagrupp sen en tid tillbaka. Förmodligen ett uppdrag från landsmötet. För några månader sen blev den klar med sitt arbete och det presenterades i en debattartikel. Artikeln var undertecknad Lars Leijonborg, partiledare och med Tobias Krantz och Cecilia Wiklström som medskribenter (arbetsgruppen). Den publicerades av DN undertecknad av "Lars Leijonborg, utbildningsminister".
Vilket gav DN möjlighet att "skapa" en konflikt genom att fråga övriga allianspartier om deras syn på utbildningsministern åsikter?
Idé-, debatt och utvecklingsarbetet måste få fortsätta inom partierna - inte minst gäller det ett liberalt parti. Lars Leijonborg måste - så länge han är partiledare - och kunna uttala sig för det inre arbetet i partiet.
Är det pressetiskt rätt att en debattredaktion ändrar avsändare på en debattartikel enligt ovan för att kuna skapa rubriker om oenighet?
Jag lovar - vi har kollat med andra som fått artikeln - att avsändaren verkligen var Lars Leijonborg, partiledare och de andra två från arbetsgruppen.
Lokala "morgonekot" kommer vid nästa lilla rast - har ett och annat att säga om pressetik även vad gäller pensionsaffären i Boden.
Kommentarer
Trackback