Jag bara undrar...
hur var det då?
Stilla promenad vi halvåtta tiden - förbi Kråkbergsskolan genom Folkhögskoleområdet. Lite "nedsnaskat" med klotter (dock begränsat), lite "spill" - för mycket för att vara bra. Men lugnt.
Christian Lindgren väckte mig i mina funderingar genom att knacka på rutan (från insidan) i matsalen på folkhögskolan.
En trevlig kväll i "Bärigår´n" - men vilket liv och leverne på promenaden hem! Massor av bus och liv vid Sundis - men det tystnade märkbart av när min siluett torde ha blivit synlig.
Då tänkte jag tillbak - faktiskt så var vi ju precis likadana - vi stod där och tryckte - och hade ett gemensamt. Att vuxna skulle vi nog bli - men inte som DOM! Och när de kom så tystnade vi då också!
Men faktiskt är det lite annorlunda. På väg hem mötte jag en liten tjej på max 8 vårar - ensam cyklande förhoppningsvis på väg hem.
Men dessa "ungtuppar" som kör race på gatan bakom mig - vilken hänsyn tar de till småtjejerna som kommer cyklande.
När "siluetten" har låst bakom sig - då leker de herre på täppan igen - med i värsta fall döden som insats!
Fast nu är de bara några stycken som kör "streetrace" på Folkhögskolevägen!
Eftersom klockan är snart midnatt och barnen är små så förstår jag att det är föräldralösa barn!