Om det är rätt?
I DN frågar man efter om det är rätt att plocka ut småungar för elitsatsningar. Den frågan går inte att besvara - det är naturligvis fullständigt sjukt.
Vilket man nu också visat i en avhandling - många talanger missas för att barn mognar olika sent.
Nog finns det väl anledning att fundera hur skattebetalarnas stöd till idrotten fördelas?
I ohäpp - upprördhet - lyckades jag också rösta för att det var rätt. Så ni någon som inte har rösta än - gå in och rösta nej och neutralisera mitt feltryck!
Och nog får vi väl fundera hur sjukt det är med mig - igen. När jag kom från en kortare tripp ut i ärenden möttes av av en låst dörr till expen.
Återigen hade jag låst in Karin när jag gick därifrån!! Men visst är det bra att jag är rädd om min arbetskamrat - fast att låsa in henne för en halvtimmes bortavaro kan väl kännas lite överdrivet.
Och att jag dessutom inte är medveten om det!
Så mycket verkar det inte ha hänt ute i stora världen. Fast det är förstås fruktansvärt att uttrycka sig så när den fasansfulla naturkatastrofen inträffat i Bangladesh. Fast de känns inte som om det är på var mans läppar. Orkar vi inte ta det till oss? Långt ned på Aftonbladets nättidning. Och lika långt ner i Expressen.
Nu ska jag i alla fall dra hemåt - orkeslös igen. Men vänta i morgonbitti. Som jag sa till Karin idag - fram till tolv är min tid - från fyra på morgonen fast. Fast nu är jag i en period på kvällströttheten är besvärande. Jag skulle behöva jobba ett par timmar till för att vara ikapp inför stockholmsresan.
Vilket man nu också visat i en avhandling - många talanger missas för att barn mognar olika sent.
Nog finns det väl anledning att fundera hur skattebetalarnas stöd till idrotten fördelas?
I ohäpp - upprördhet - lyckades jag också rösta för att det var rätt. Så ni någon som inte har rösta än - gå in och rösta nej och neutralisera mitt feltryck!
Och nog får vi väl fundera hur sjukt det är med mig - igen. När jag kom från en kortare tripp ut i ärenden möttes av av en låst dörr till expen.
Återigen hade jag låst in Karin när jag gick därifrån!! Men visst är det bra att jag är rädd om min arbetskamrat - fast att låsa in henne för en halvtimmes bortavaro kan väl kännas lite överdrivet.
Och att jag dessutom inte är medveten om det!
Så mycket verkar det inte ha hänt ute i stora världen. Fast det är förstås fruktansvärt att uttrycka sig så när den fasansfulla naturkatastrofen inträffat i Bangladesh. Fast de känns inte som om det är på var mans läppar. Orkar vi inte ta det till oss? Långt ned på Aftonbladets nättidning. Och lika långt ner i Expressen.
Nu ska jag i alla fall dra hemåt - orkeslös igen. Men vänta i morgonbitti. Som jag sa till Karin idag - fram till tolv är min tid - från fyra på morgonen fast. Fast nu är jag i en period på kvällströttheten är besvärande. Jag skulle behöva jobba ett par timmar till för att vara ikapp inför stockholmsresan.
Kommentarer
Trackback