Egoistisk glädje
Jag som varit i karantän från telefon och tv sen i fredags.
Så med detta inlägg ville jag egentligen bara tala om att jag är åter i kommunen, välbehållen.
Har telefonsammanträde i kväll - men lite från helgen ska jag väl hinna delge er.
Aldrig någonsin är ljuset så starkt som när det uppenbaras i mörker. Aldrig någonsin känns luften så klar och hög som efter ett ihållande regn då vi blickar upp mot en himmel och ser en regnbåge i klara färger på en mörk och regntung himmel. Kanske där vid regnbågens slut finns skatten vi alla innerst inne drömmer om. Skatten vi alla söker.
Vi människor glömmer bort att skatten där regnbågen slutar finns inom oss alla. Men framför allt att vi kan dela med oss av den skatten med andra utan att själva förlora någonting alls utan snarare att det gör även oss rikare.
Det bor en magiker inom oss alla, en magiker som kan trolla. Det kan vara något så enkelt som att våga bry sig om, att våga göra någon glad, att våga vara mänsklig och naturlig. Egentligen handlar livet så mycket om att våga, om att ha mod och att ta nya steg. Varför sluter vi oss allt för ofta inför andra människor när vi tillsammans kan åstadkomma så mycket mer om vi hjälps åt än om vi är ensamma. Varför är så många av oss rädda?
Se barnet som ser på dig med oskuld i sina ögon, som lever i nuet och som fortfarande lever i en värld där älvor, tomtar, troll och andra sagoväsen finns. Som bejakar livet med alla sina sinnen, öppet nyfiket och välkomnande, som lever fullt ut. Vore inte världen en bättre plats för oss alla om vi värnade om barnet inom oss i stället för att säga att allt som hör barndomen till är barnsligt och något som vi bör fjärma oss från. Att vi bör och ska växa upp. Är det inte så att vara barn är att vara en smula vuxen?
Barnet gör ingen skillnad på hur du ser ut, vilken färg din hud har eller vilken religion du tillhör utan lever i nuet och möter dig precis som du är och ger dig ett välkomnande leende, nyfiket utforskande utan murar eller hinder. Ger dig en chans och tror på dig, oavsett.
Kanske är det i barnens värld vi måste söka de nycklar som ger människor det hopp vi alla behöver för att kunna finna regnbågen och så även skatten inom oss själva och i andra, och i världen. En regnbåge för
att kunna lösa de problem som vi vuxna skapar världen över för att vi har glömt bort det barn vi en gång var, vi alla var. Vi måste söka och finna regnbågen och använda den som en bro för alla de barn som finns världen över som fortfarande tror på dig och mig men inte minst på sagornas arme?. Då blir vi vuxna på riktigt.