Stammis på krogen?
Sånt har jag läst om - hos frisören. Att andra är stammisar på krogen. Mitt öde är tydligen att bli stammis på akuten.
Pappa var ovanligt bensvag när vi var till optikern. Men undersökningen gick bra och hem vi kom som ni vet.
Men sen ringde mamma och sa att han bara satt och sov i fotöljen. Lite blå om läpparna var han - men han svarade när hon pratade med honom. Om jag kunde komma? Jomenvisst!
Jag ringde vår ängel Vivianne som sa att vi skulle ge honom nyponsoppa och lite näring och hålla koll på honom. Vilket jag gjorde.
Sen drog jag en liten stund - med telefonen på förstås. Och strax före 18 ringde modern och undrade om jag kunde komma. Jomenvisst!
Och då blev jag jätterädd - pappa hade frossbrytningar - rejäla - och kunde knappt stå på benen.
Fick på honom träningsoverallbyxorna och skor - och faktiskt ut i bilen också. Om och hämtade kusin Kerstin och raka spåret till akuten.
Och där har vi befunnit oss från halv sju till klockan elva. Och fått ett fantastiskt bemötande igen - och båda våra "sköterskor" var män - Daniel och Peder - det går framåt.
För att göra en lång historia kort - så har pappa tydligen någon riktigt elak infektion i kroppen. Något som tydligen kopplas till mors infektioner. För det skulle komma en "hon" doktor - men där kom överläkare Peter Johansson - som opererat mammas pacemaker - och som skrivit ut henne idag på förmiddagen.
Har varit förbi och bäddat ned mamma - som var evigt tacksam för att kompis Birgit varit förbi och fixat så hon nådde sin rollator (det tar mig mot att stava så - men jag tror det är det riktiga).
Det är många som jag kan vara tacksamma mot ikväll - och mest tacksam ska jag vara om telefonen inte ringer mer i natt?
Skulle skriva Carpe diem - om jag visste att jag kunde stava det rätt?
Pappa var ovanligt bensvag när vi var till optikern. Men undersökningen gick bra och hem vi kom som ni vet.
Men sen ringde mamma och sa att han bara satt och sov i fotöljen. Lite blå om läpparna var han - men han svarade när hon pratade med honom. Om jag kunde komma? Jomenvisst!
Jag ringde vår ängel Vivianne som sa att vi skulle ge honom nyponsoppa och lite näring och hålla koll på honom. Vilket jag gjorde.
Sen drog jag en liten stund - med telefonen på förstås. Och strax före 18 ringde modern och undrade om jag kunde komma. Jomenvisst!
Och då blev jag jätterädd - pappa hade frossbrytningar - rejäla - och kunde knappt stå på benen.
Fick på honom träningsoverallbyxorna och skor - och faktiskt ut i bilen också. Om och hämtade kusin Kerstin och raka spåret till akuten.
Och där har vi befunnit oss från halv sju till klockan elva. Och fått ett fantastiskt bemötande igen - och båda våra "sköterskor" var män - Daniel och Peder - det går framåt.
För att göra en lång historia kort - så har pappa tydligen någon riktigt elak infektion i kroppen. Något som tydligen kopplas till mors infektioner. För det skulle komma en "hon" doktor - men där kom överläkare Peter Johansson - som opererat mammas pacemaker - och som skrivit ut henne idag på förmiddagen.
Har varit förbi och bäddat ned mamma - som var evigt tacksam för att kompis Birgit varit förbi och fixat så hon nådde sin rollator (det tar mig mot att stava så - men jag tror det är det riktiga).
Det är många som jag kan vara tacksamma mot ikväll - och mest tacksam ska jag vara om telefonen inte ringer mer i natt?
Skulle skriva Carpe diem - om jag visste att jag kunde stava det rätt?
Kommentarer
Trackback