Utan bilaga, tack!
Vad less jag är på alla bilagor som ramlar ur tidningarna. Idag var det Luleå Magasinet som droppade ner på govlet från båda tidningarna. Annars kan det vara Jysk, Rusta eller Clas Ohlsons. Jag har faktiskt tackat nej till reklam men lik förgrömmat drabbas jag av detta. Och ska sen vackert se till att det kommer till pappersåtervinningen också.
Snälla nya Mediehuset - kan ni fixa en ruta - Utan bilaga, tack! Jag betalar gärna en slant för det.
Lika plågad som Monica Carlsson är för att det ska upphandlas en privat vårdcentral i Kiruna är jag dock icke. Som en mask vrider hon sig för att slippa säga "upphandling! Hur kan man vara så idologiskt blockerad - för det är ju som Jens säger i artikeln "Snart kommer kiruna-borna att själva få bestämma vilken vårdgivare de vill ha - landsting eller privatläkare".
Och Olle Lindström försvarar frejdigt stödet till Boden-tvätten. Kommunalborgen och ersättning för svinn i tvätten låter ju inte bra. Men vi får väl hoppas han har rätt. Skulle ju vara synnerligen pinsamt med ett moderat kommunalråd som fälls för att sätta konkurrensen ur spel?
Gramse var jag på Thomas när han inte tillstyrkte den internationella friskolan till Luleå. Han hävdade att ansökan var mycket bristfällig. Och nu ser det ut som om han (och de flesta partierna - dock inte centern) hade rätt. Bara 9 elever första skoldagen enligt Nord Nytt - och inte troligt att de kommer upp till de ca 50 som är någon slags nedre smärtgräns för kvaliteten.
Och girigheten har åter fått ett ansikte - Arne Honkamaa - som förutom kommunalrådspension också vill ha ett avgångsvederlag på någon halv miljon.
Även pinsamheten - den tillhör dock inte dödssynderna likt girigheten - har fått ett ansikte. En barnutredning som kostar miljoner och vars slutsats är att barn mår bra av trygghet, värme, kärlek, mat och tak över huvudet. Staffan Eriksson har förstås alldeles rätt - det här projektet borde aldrig lämnat sin linda. Frågan är vad oppositionspolitikerna Eriksson gjort för att stoppa den? Det känns lite märkligt att Staffan Eriksson glassat och glidit med så länge och slår larm först när projektet nästan är genomfört. Jag hoppas Staffan har någon reservation MOT detta projekt att lägga under huvudkudden när han nu kastar första stenen. Eller är det ett glashus?
Nu ska jag gå ned till "glashuset" - växthuset - och se om sniglarna lämnat kvar någonting. Frukosttid alltså!
Barnprojektet.
Hur kan man vara så urbota dum, att det måste ta så lång tid och kosta så mycket pengar för att komma fram till något så självklart. Eller har jag missuppfattat hela grejen med projektet?