Man kan verkligen!
Man kan verkligen få forska om precis vad som helst. Fast inte det här heller är från Sverige utan från Kanada. Forskarna har konstaterat att det inte är skadligt för barn att inse att tomten bara är lur.
Det kanske egentligen är tomten som är boven i att vi människor på något sätt njuter av att bli genomlurade. Springer på rea och köper prylar till halva priset - sen affärn först höjt priset med 50%.
Tänk att ingen intervjuat mig om tomten. Jag skulle ha mycket att berätta om småtomtar som bankade hårt på dörren och kastade in julklappar. Och om man struntade i julklappen och istället sprang efter tomten skulle han aldrig komma tillbak något mer. Och om hur tomten hade lager på vår kallvinda och om hur Eva och jag försiktigt öppnade paketen vid ena gaveln och stack in handen. Kommer aldrig glömma den ludna svans vi kände och som sen visade sig vara en rätt stor apa i plysch - en ljusblå till mig och en gul till Eva.
Min är kvar fortfarande hemma hos mor och far - där det för övrigt var ganska lugnt. Far var uppe och förberedde morgonkaffet. Nu är de båda förhoppningsvis på väg in i drömmarnas värld.
Och jag fick en njutbar promenad på "prärien".
För övrigt har jag inte fått svar än från Margaretha Lindbäck och hennes tekniska nämnd om plogningen än. Fast har vi väntat mer än 20 år på vägen så får man väl förvänta sig en lång väntan. Det är ju besvärligt med medborgare, eller hur Margaretha?
Det kanske egentligen är tomten som är boven i att vi människor på något sätt njuter av att bli genomlurade. Springer på rea och köper prylar till halva priset - sen affärn först höjt priset med 50%.
Tänk att ingen intervjuat mig om tomten. Jag skulle ha mycket att berätta om småtomtar som bankade hårt på dörren och kastade in julklappar. Och om man struntade i julklappen och istället sprang efter tomten skulle han aldrig komma tillbak något mer. Och om hur tomten hade lager på vår kallvinda och om hur Eva och jag försiktigt öppnade paketen vid ena gaveln och stack in handen. Kommer aldrig glömma den ludna svans vi kände och som sen visade sig vara en rätt stor apa i plysch - en ljusblå till mig och en gul till Eva.
Min är kvar fortfarande hemma hos mor och far - där det för övrigt var ganska lugnt. Far var uppe och förberedde morgonkaffet. Nu är de båda förhoppningsvis på väg in i drömmarnas värld.
Och jag fick en njutbar promenad på "prärien".
För övrigt har jag inte fått svar än från Margaretha Lindbäck och hennes tekniska nämnd om plogningen än. Fast har vi väntat mer än 20 år på vägen så får man väl förvänta sig en lång väntan. Det är ju besvärligt med medborgare, eller hur Margaretha?
Kommentarer
Trackback