Du milde moses!
Vilken dag! Halvtvå var allt lugnt - på väg från föräldrarna ringde jag tekniska och beställde en komposttunna till föräldrarna.
En kvart senare får jag se en bil hos föräldrarna med texten Trygghetslarm. Rusar förstås ned igen - och visst - mamma hade fallit på köksgolvet och larmat.
I samma veva ringde Jens och meddelade att de hade fått lite förhinder på vägen - hade kommit precis när denna olycka hade inträffat.
Var bakom bilen som körde på cyklisten. Men enligt Jens så hade de inte en chans att undvika påkörningen. Till råga på allt visade det sig att de som körde på var fars och mors bästa vänner.
Nåväl vi skrapade ihop skräp som skulle till tippen. Lotta och Jens får med lasset medan Sara och jag fixade fram middagen.
Vilken avnjöts i ett sällskap på åtta personer. Gott och trevligt!
Kusin Kerstin och jag fixade undan efter middagen. Och allt var frid och fröjd. Mor och far vilade middag - och jag också på mitt håll. 138 steg från föräldrarnas villa.
18.45 ringde min väckartelefon - dags att få ned för "hemtjänst" hos föräldrarna. Men det var tji att få liv i far! Han hörde vad jag sa men vägrade att göra någon ansats att komma upp.
Jag lämnade dem för att återvända efter en kvart. Och då var hemtjänsten där - halvåtta cirkus. Och dom fick inte heller liv i honom.
Efter kontakt med 112 så kom ambulansen och vi åkte till sjukhuset.
Kan tro att klockan var halvnio då vi anlände akuten. Och där har jag varit till klockan kvart i tolv då kusin Kerstin hämtade mig.
Far är inlagd på avdelning 49 - gynekologen - vilken nu i natt har två "tuppar". En sattelitplats som de sa på akuten.
Han hade återhämtat sig bra då jag lämnade honom!
Men det var skönt att ha överläkare? Håkan Bloms råd med sig - kommer man tillbak med samma symptom inom 3 veckor - då kan man hävda reklamation.
Nu är det bara så att en diagnos ska ställas! Annars är det bara att konstatera att den bristande/sviktande sjukvården är vår tids ättestupa!
See you tomorrow! Vilket är idag inser jag efter en blick på klockan.
En kvart senare får jag se en bil hos föräldrarna med texten Trygghetslarm. Rusar förstås ned igen - och visst - mamma hade fallit på köksgolvet och larmat.
I samma veva ringde Jens och meddelade att de hade fått lite förhinder på vägen - hade kommit precis när denna olycka hade inträffat.
Var bakom bilen som körde på cyklisten. Men enligt Jens så hade de inte en chans att undvika påkörningen. Till råga på allt visade det sig att de som körde på var fars och mors bästa vänner.
Nåväl vi skrapade ihop skräp som skulle till tippen. Lotta och Jens får med lasset medan Sara och jag fixade fram middagen.
Vilken avnjöts i ett sällskap på åtta personer. Gott och trevligt!
Kusin Kerstin och jag fixade undan efter middagen. Och allt var frid och fröjd. Mor och far vilade middag - och jag också på mitt håll. 138 steg från föräldrarnas villa.
18.45 ringde min väckartelefon - dags att få ned för "hemtjänst" hos föräldrarna. Men det var tji att få liv i far! Han hörde vad jag sa men vägrade att göra någon ansats att komma upp.
Jag lämnade dem för att återvända efter en kvart. Och då var hemtjänsten där - halvåtta cirkus. Och dom fick inte heller liv i honom.
Efter kontakt med 112 så kom ambulansen och vi åkte till sjukhuset.
Kan tro att klockan var halvnio då vi anlände akuten. Och där har jag varit till klockan kvart i tolv då kusin Kerstin hämtade mig.
Far är inlagd på avdelning 49 - gynekologen - vilken nu i natt har två "tuppar". En sattelitplats som de sa på akuten.
Han hade återhämtat sig bra då jag lämnade honom!
Men det var skönt att ha överläkare? Håkan Bloms råd med sig - kommer man tillbak med samma symptom inom 3 veckor - då kan man hävda reklamation.
Nu är det bara så att en diagnos ska ställas! Annars är det bara att konstatera att den bristande/sviktande sjukvården är vår tids ättestupa!
See you tomorrow! Vilket är idag inser jag efter en blick på klockan.
Kommentarer
Trackback