Inte för att jag bryr mig
Inte för att jag bryr mig särskilt om ett nytt rekord på hundra meter. Men förhållandevis är det ju en trevlig nyhet. Åtminstone till det börjar spekuleras om doping?
Skärpt tobakslag i SvD och Succe Björn i Expressen förpestar ju inte livet heller.
Inte ens vädret som är regn och mul. Det ser ändå så varmt ut i den skira grönskan. Men jag inser att det inte är det - termometern på endast 10 plus.
Själv försöker jag bara ha självdisciplin att inte bli hysterisk för att jag inte hinner göra något här hemma. Får försöka glädjas åt det lilla jag hinner. Ni kan inte fatta hur lång tid allt tar när jag måste planera varenda knäböjning för att inte smärtan ska bli outhärdlig. Och tänk bara att gruva för att stiga upp ur sängen - jag som normalt hoppas upp med ett leende på läpparna.
I alla fall har jag gnidit min 40-tals bokhylla med Garbidol (tror det heter så - texten på plåsterlappen på flaskan är något diffus). Ett medel som kusin Kerstin ärvt av fastrarna och som är suveränt på gamla möbler. Säkert förbjudet idag.
Satt in en rad med böcker i den bokhyllan. Och inhandlade en trådkorg för tvål och shampo till duschen.
Man får vara glad för det lilla. Och glad skulle jag vara nu om jag hade en susning om var jag packat ner paraplyerna. För nu ska jag ta en promenad över präriren och kolla läget hos föräldrarna. Kaffet hägrar.
Skärpt tobakslag i SvD och Succe Björn i Expressen förpestar ju inte livet heller.
Inte ens vädret som är regn och mul. Det ser ändå så varmt ut i den skira grönskan. Men jag inser att det inte är det - termometern på endast 10 plus.
Själv försöker jag bara ha självdisciplin att inte bli hysterisk för att jag inte hinner göra något här hemma. Får försöka glädjas åt det lilla jag hinner. Ni kan inte fatta hur lång tid allt tar när jag måste planera varenda knäböjning för att inte smärtan ska bli outhärdlig. Och tänk bara att gruva för att stiga upp ur sängen - jag som normalt hoppas upp med ett leende på läpparna.
I alla fall har jag gnidit min 40-tals bokhylla med Garbidol (tror det heter så - texten på plåsterlappen på flaskan är något diffus). Ett medel som kusin Kerstin ärvt av fastrarna och som är suveränt på gamla möbler. Säkert förbjudet idag.
Satt in en rad med böcker i den bokhyllan. Och inhandlade en trådkorg för tvål och shampo till duschen.
Man får vara glad för det lilla. Och glad skulle jag vara nu om jag hade en susning om var jag packat ner paraplyerna. För nu ska jag ta en promenad över präriren och kolla läget hos föräldrarna. Kaffet hägrar.
Kommentarer
Trackback